Back in the days...

så var jag sjukt vältränad. jag vägde tio pannor mindre än nu och sprang 3 km om dagen. men...jag tränade alltså mindre då än vad jag gör nu? nu tränar jag nästan en timme varje dag. och väger tio kilo mer? hmmmm...ja jag vet. jag äter skräp. och min ämnesomsättning hatar mig för det :P drömmen är att gå ner iaf fem kilo, men det kommer inte gå om jag inte börjar äta som ett fitnessfreak haha..

har inte samma disciplin (eller tid) som jag hade då för att planera mat och hålla på. eller så är jag bara lat.

antagligen vill jag det inte särskilt mycket eftersom jag inte orkar ta tag i det...hmmmm....aja, man måste ju få va nostalgisk iaf :D

just another piece of my soul

the sand is so white
it's blinding
the black ocean is mixing
with the white grains of sand
uninviting, slowly
black blood, white sand
i'm a chess piece
white feet
my head wears a crown
i'm not moving
black tar
no one is playing this game

doing the right and wrong things

Är det omöjligt för en ensamstående mamma att hitta någon som kan och vill intressera sig för att lära känna både henne OCH barnet? och hur ska man veta efter hur lång tid man ska dra gränsen? för visst måste man ha tålamod, men exakt HUR mycket?

min son är en del av mig. jag har med all övertydlighet skrivit på min facebook bland annat, att de som är intresserade av mej kommer att få en liten grabb med "på köpet". jack är inte farlig. han är en glad och underbar liten grabb som har så mycket glädje att erbjuda alla i sin omgivning. det sliter sönder mig att vissa inte tycks förstå det och vilja ta del av det.

det är fan tortyr.

Tvillingarna – Skorpionen

På det intellektuella området finns många gemensamma nämnare, men ni är ändå två kontraster som dras till varandra. Skorpionen är alldeles för seriös för den ombytliga tvillingen. Sexuellt är era behov väldigt olika skorpionens lidelsebehov kan bli alldeles för mycket för en tvilling.

Row row row your bike

Jack har fått en cykel :) Vilket såklart är roligt för honom och bra för mig, för nu kommer jag få springa runt hela stan med honom = mycket gratis motion som jag inte är van vid. Hans min när han kom hem och fick se den var helt obetalbar. Jag skulle verkligen göra allt för den ungen, inget är för jobbigt eller för krångligt eller för dyrt.

Han sov länge imorse, jag fick väcka honom halv åtta och då var han åtminstone rejält utvilad och pigg och glad. Alltid trevligt med såna morgnar. Idag ska vi bara vara på gården och cykla efter dagis och sen laga lite middag och mysa framför teven. Jag får inte nog av såna dagar, är man gammal då? Eller är det okej att bara vilja ta det lugnt med sin son. Rätt skönt att inte alltid ha en massa excitement runt sig.

The hardest of hearts

There is love in your body but you can't get it out
It gets stuck in your head, won't come out of your mouth
Sticks to your tongue and it shows on your face that
The sweetest of words have the bitterest taste

Florence + the machine..skönt band <3

I know

Jag vet att saker och ting ibland känns osäkra. Jag vet att du känner dig ensam precis som jag. Jag vet att sängen skulle vara mycket skönare om jag var där, eller om du var här. Jag vet att tiden går fortare om man håller sig sysselsatt, så att man inte hinner tänka, knappt hinner andas. Jag vet att frågetecken slår ihjäl utropstecken och punkter alldeles för lätt.

Men jag vet också att de stunder jag har med dig, vill jag inte byta ut mot något annat. Och jag vet att det kommer lösa sig, för jag vill det, och du vill också det. Det ser jag i dina ögon.

No name

Men åh...ibland blir jag less. Eller okej då, ganska ofta. Men vad är vitsen med att skriva om sånt som är bra? Skriva gör man ju för att skriva av sig, så att man mår bättre efteråt.

Just nu är livet nja. Jag vet inte vad jag ska säga mer än så. Jag har ett syfte med varje dag. Det är mer än vad många har. Men jag känner mig så jävla ensam, det är fan sjukt.

Armour love

You put on your armour
You put up defenses
but why do you want to?
because I'm here to protect you

Friendships, can I afford it?

Jag måste påminna mig om att vårda vänskap med folk i min omgivning. Alltför ofta glömmer jag bort att jag faktiskt har en hel del kompisar. Oftast blir det så att jag träffar dessa personer när jag har Jack, och glömmer bort dem helt när jag inte har honom. Ändå är det inte så att jag inte har roligt när jag umgås med dem. Det är hur trevligt som helst. Men min ensamvarg-sida vägrar ge vika och jag njuter till fullo av tystnad och av att vara själv. När jag är själv kan jag höra mina egna tankar, som jag älskar att tänka. Då kan jag sjunga, skriva, dansa och bara vara mig. Jag antar att jag inte känner mig riktigt bekväm inför andra, ungefär som att jag måste anpassa mig efter dem. Därför föredrar jag nog ensamheten. Låter det rubbat? Några av mina vänner här i arboga:

Lotta
Camilla
Evelina
Sofia

Och icke att förglömma flera fantastiska människor som jag lärt känna i Vetlanda.

Ni finns ju. Jag ska bli bättre på att höra av mig, jag lovar. Eller, jag lovar att åtminstone försöka. Och jag ska bli bättre på att ställa upp. Men hittills har jag levt lite efter principen att "ingen behöver ställa upp för mig, så varför ska jag ställa upp för nån". To each his own, typ. Men det är ju tråkigt, och eremit-aktigt. Jag vill inte bli som min mamma på den punkten. Inte än i alla fall. När mamma var 24 hade hon säkert skitmånga vänner som hon träffade dagligen. Det har inte jag. Tror det mesta förändrades när jag blev ihop med mitt ex, då slog eremitkristina in och hon är kvar än. Old habits die hard :)

Jag är rädd också, mycket handlar om min egen feghet. Om jag bara omger mig med det som är tryggt (mig själv) så kommer jag ju aldrig mer att bli sårad. Ett säkert (men skittråkigt) kort. Man får inte vara hur rädd för förändring som helst. Någonstans måste man ge vika och bjuda in folk.

Jag ska försöka.

Why this constant hatred?

Hat är obehagligt. Det dyker upp, hårt och hänsynslöst och ger inte vika för något. Jag hatar några personer. Jag skäms för att jag gör det, men jag kan inte rå för det. En av dem är en person som mobbade mig hela högstadiet. Två andra förstörde mitt liv en hemsk natt. En fjärde förstörde det lite till. Och en viss tjej...eller kvinna, eller whatever. Jag kallar henne hellre satmara. Förstörde så mycket mer än mitt liv. Du vet vem du är och jag kommer aldrig att förlåta dig. Så du vet.

New music

Lite nya låtar på följande länkar :)

http://www.youtube.com/watch?v=4tXE-hPQoXY

http://www.youtube.com/watch?v=4ikagcr6M78

http://www.youtube.com/watch?v=l286SZAsa_0

Vacation...

I helgen bokade jag och sötnosen en resa till Turkiet :) Det känns totalt overkligt fortfarande, för jag har aldrig varit utomlands utomlands. Har iofs varit i Paris, men vi flög inte dit och det var på vårkanten så det kändes inte riktigt som utomlands..men det här är skillnad. This is it. Och vad som är ännu häftigare är att jag har en så söt och rar pojkvän som typ bjuder mig på större delen av resan...jag har sparat lite, men han betalar det mesta..det känns väl inte helt rätt, för jag är van vid att alltid betala för mig, men han är så snäll och förstående, han vet ju att jag inte har råd :) 22 maj lämnar vi Sverige...längta..sju dagar med bara sol, bad, mys, vackra vyer, plus massa galna hurtiga aktiviteter om jag känner karln min rätt hahah xD

peace out..

A new day

Idag är en ny dag, och denna ska fan inte få suga. I won't let it. Så de så :D

A bad day in general

Today sucked. Probably because I made it suck. I didn't take a walk in the beautiful spring weather. I didn't look up at the sun with gratefulness in my heart. I didn't think about all the good things that I have.

I did however go to bed in the middle of the day. Just pulled the covers up pretending I was somebody else or somewhere else. Why can't I just be happy, why is it so hard? It's just, I feel like I'm losing purpose sometimes.

Family

Idag hittade jag mina systrar på Facebook :) Det är ju faktiskt det de är. Kött och blod. En del av mig. Nicolina är faktiskt lite lik mig. Här är en bild av henne och hennes dotter Sanna. Jag insåg plötsligt en sjuk sak. Sanna är Jacks kusin. Kommer de någonsin att träffas??





Jag blir ibland så arg och besviken på mig själv för att jag inte har hållit kontakten med all min släkt, men det har bara blivit så. Ett fult mönster som inte gått att bryta. Förhoppningsvis kan jag träffa pappa i sommar, jag saknar honom faktiskt. Om jag inte tänker på det så saknar jag honom inte, men när minnet av en kram från honom dyker upp i huvudet känns det jobbigt.

Jag kommer nog aldrig komma över helt hur saker och ting utvecklades mellan mig och min pappa, men jag hoppas att vi ska kunna få en bra kontakt i framtiden ändå. Jag älskar honom faktiskt mot alla odds.

And when the sky is so dark
that I can't see myself
that I can't see anything at all
that the sound of my own breath
as I walk
is the only sound on earth
I like to think
I like to believe
that there is a safe place
hidden somewhere far
far away

Home is where your heart is...

Nu är jag hemma igen efter en supermysig underbar och rolig helg i Vetlanda, den lilla staden i mörka Småland som jag har kommit att tycka så mycket om, pga en viss person som bor där ^^

Jag ska inte gå in på detaljer, men det blev roadtrip + bio, herrmiddag (inte för mig, men jag hjälpte till kring den iaf hehe), tjejkväll med anna och emma, samt mera mys på söndagen med min älskling.

Det roliga är att han verkligen har fått mig att bete mig annorlunda i en relation. Det är inte alls min stil att vara social till exempel, men jag blir det mer och mer just för att han är det. Det känns så naturligt att vara social helt plötsligt, och jag känner inget behov alls av att försöka få honom mindre social. Jag inser hur viktiga hans kompisar är för honom och jag skulle aldrig göra något för att sabba det. Jag vill vara en del av hans liv utan att välta det upp och ner totalt. Jag vill vara den där grädden på moset som gör hans redan trevliga liv ännu trevligare :)

Nu är jag hemma igen och har precis nattat Jack..han ligger och snusar så sött i min säng. Vi tog det lugnt i eftermiddag. Blev att uträtta lite ärenden. Var tvungen att skicka iväg två filmer som jag glömt returnera till lovefilm.se. Hade jag inte skickat dem senast idag så hade jag fått paya 250 spänn per film haha, för jag har ju avslutat medlemskapet nu. Hade ju varit sjukt illa för min redan tajta budget kan jag säga :P Jack gick själv hela vägen från dagis och hem, och på vägen träffade vi på mamma också som ville säga hej till Jack.

Hemma blev det pannkakor i stora lass och Jackis fick en glass efteråt framför bolibompa för att han skulle känna sig riktigt välkommen tillbaka hehe :) Nu sitter jag som sagt och degar och är bra seg efter en strapatsrik dag med plugg, lång tågresa och jackisbus :) Blir lugnt resten av kvällen..

Frågan är nu bara, för det slog mig. Vart är mitt hem egentligen? Varannan vecka när jag inte har Jack måste jag säga att Arboga absolut inte känns som något hem för mig. Jag trivs inte direkt här, och jag längtar till Mattias som sjutton. När jag har Jack är det väl lite mindre jobbigt, men jag ogillar verkligen att bo här. Hade jag följt mina egna beslut för fem år sedan så hade jag ju inte ens bott kvar i Arboga. Det var alltid min dröm att flytta härifrån. Inte för att jag ogillar staden i sig, utan mest pga alla minnen (de flesta är riktigt jobbiga).

Så så är det :)

Six months

Idag har jag varit tillsammans med älsklingen i ett halvår...tycker tiden har gått alldeles för fort, men samtidigt alldeles för långsamt. Vi kan ju inte alls ses så mycket som jag vill...fick jag bestämma så skulle jag vara med dig jämt älskling, det är så det känns. Älskar att ligga i din famn och känna när du stryker mig över håret, jag behöver det så mycket, din närhet. Dina kramar och dina kyssar har blivit så viktiga för mig, ungefär som mat eller luft, jag varken kan eller vill vara utan det...

Jag vet att jag troligtvis skrämmer skiten ur dig rätt så regelbundet eftersom jag är så på och framåt-tänkande, men om det är någon tröst så skrämmer du skiten ur mig med ibland av precis motsatt orsak..haha :)

Övrig kuriosa i sammanhanget är att det här faktiskt är min längsta oavbrutna relation :P Lite häftigt :)

Miss u babe...

ace pic

A poem, or perhaps a song?

you are an impressive construction
edges everywhere the eye looks
standing tall as an oak tree
but fortified with steel

you are an addictive illusion
as i try to understand you
everything about you
becomes more unclear, fuzzy

you are the sharpest tool
yet sometimes when you cut
i sense your fear
your fear of failing, or disappointing

you are a rose, tempting with your glow
but when i try to hold you
and pull you closer to me
i end up bleeding a little

sometimes when you walk
or do small things, i see your fear
not hanging over you
but like a black, sharp light inside you

i don't know what you are afraid of
i can't understand what you've been through
but i know that it has given you fear of life
please don't fear me
i'm not life
i'm just me

Ode to my grandfather

I had a dream about my grandpa who passed away a few days after christmas, two years ago. I was never with him when he was dying, cause everything went so fast...and in a way I couldn't be there, I was afraid to see him weak and in pain. I wanted to remember him the way he appeared to me on christmas eve that year...strong, happy, full of christmas spirit despite the fact that he obviously was in some amount of pain (he had stomach cancer without ever knowing about it).

The dream I had...was amazing. I was at his side. He was dying, but still smiling...I was singing a song to him..."Du vet väl om att du är värdefull". The same song that me and Martina sang at Jack's baptism...it was a peculiar feeling to sing the same song to my grandfather, even though the words were perfectly fitting for him. Because he was worth SO MUCH to me. I always loved him. But why am I talking about him. I need to talk TO him. I always loved you grandpa, and I always will. I am so happy that you got to spend time with Jack for almost a full year before you left this earth, but at the same time I'm sad that Jack won't have you there while growing up.

All the things you were to me. The strong, old man, tending to his crops outside. Potatoes, carrots, and of course the deliciously tempting berries that always grew perfectly under your care...

I remember when we took long walks in the forest, me an eight year old with a huge amount of energy, you an already bent over old man of 70 something years, walking slowly and carefully between the stones to not fall over and hurt yourself. I loved you so much grandpa. I loved the way you were always so patient with me. You would give me soda and sandwiches with lots of butter and cheese on them, and that alone made me love you.

I enjoyed reading and you knew this. You were member of a book club, but now I realise that it was only for me. You would save the books and give them to me when me and mom visited. I was only 10, but i still enjoyed the complex books a great deal...I thought the books were for you, but I never saw you read. All the things you did for me....

I loved your cat too, Kasper. The black and white thick ball of fur, he would slowly gaze at things around him, the calmest cat I've ever known. He would brush his head against mine and I would pretend I was a cat just like him in order to see what he saw.

I loved you grandpa. I love you. I love the way nature loved you. The way you would take care of the deers and birds when the weather was bad, by putting out food for them in your garden. I loved seeing the food disappear, it calmed me to know that you helped them survive the harsh winter.

In a way you were my father grandpa. Cause I never had one, and my brother was never meant to fill that role. You made me laugh. Do you remember when we used to sing songs from that blue book of yours..you, me and mom. Songs of Evert Taube. Albertina is the song I remember best, I particularly liked that one, it gave me visions of adventure and romance.

I loved your house too grandpa. The old furnishings, the way the floor was always cold, even during summers. Your old black and white tv, which only showed sports cause that was all you would ever watch. Your bathroom with the weird toilet that was sometimes not very cooperative. Your old stove and oven with iron covers. The piles of tins with catfood in them, whiskas everywhere...your funny glass with a disney figure on it. I think it was donald duck but I sadly can't remember for sure. I would always drink soda from it. Your enormous freezer that you kept in the kitchen against the back wall. It always contained so many exciting things, berries, mushrooms, meat and vegetables. And of course the skafferi. I can't remember what it's called in english right now...so cold inside. I always went there to get my precious soda, and it was always a special moment for me when you used to tell me: i think there's a soda for you in there, and point with a smile on your face towards the green door.

I love you grandpa. You mean so much to me...thank you for everything you have ever done, and ever been. Thank you for everything that you still are.

Fniss :)

Oh my life is changing everyday
Every possible way
Though my dreams, it's never quite as it seems
Never quite as it seems

I know I felt like this before
But now I'm feeling it even more
Because it came from you

Then I open up and see
The person fumbling here is me
A different way to be

I want more, impossible to ignore
Impossible to ignore
They'll come true, impossible not to do
Impossible not to do

Now I tell you openly
You have my heart so don't hurt me
For what I couldn't find

Talk to me amazing mind
So understanding and so kind
You're everything to me

Oh my life is changing everyday
Every possible way
Though my dreams, it's never quite as it seems
'cause you're a dream to me
Dream to me

Feelings, not thoughts

Ibland tänker jag att jag tänker för mycket...men det är inte riktigt sant...ibland känner jag för mycket. Hela jag vill bara explodera i en massa känslor. Är det bra eller dåligt? Jag vill bara vara ärlig mot mig själv med allt jag känner, jag vill faktiskt inte leva utan honom..

La Roux

What's my position?
I don't understand
Am I your possession?
Am I in demand?

But isn't it just a garbage truck?`

I morse när jag skulle gå med min fina son till dagis var det fem meter snö överallt och självklart hade ingen plogat under natten. Så det var bara att slopa vagnen och gå till fots istället. På vägen får min grabb syn på en sopbil där en karl håller på att slänga in diverse vidriga tingestar (som ju är själva syftet med en sopbil). Jack står som paralyserad och iakttar hela processen med ett leende på läpparna. Det är ju skitspännande! Jag kan inte påstå att jag själv såg fascinationen i det hela, men jag stannade ju likväl och berättade för Jack exakt vad det var som hände. Ibland får jag verkligen påminna mig själv om att barn ser på världen på ett helt annat sätt. Allting är ju nytt och roligt för honom. När han var ett år var en pinne eller ett löv tillräckligt för att välta hans värld. Nu krävs det en sopbil. Om tjugo år kanske han söker kickar genom att tågluffa jorden runt.

Varför kan vi inte alltid tänka som ett barn?

!

You let me violate you, you let me desecrate you
You let me penetrate you, you let me complicate you

Insanity

Eh...i måndags påbörjade jag ett nytt träningsprogram som jag blev sugen på att prova...insanity heter det, och det är med den där nissen Shaun T eller vad han kallar sig. Han har tidigare gjort skitmesiga "Hip hob abs" så jag trodde inte riktigt på detta. Men...jag har haft träningsvärk HELA veckan. I måndags körde jag ett fit test på tjugo minuter för o kolla hur bra form jag var i. Helt okej, visade det sig, men helt klart utrymme för en massa förbättring. Tisdagen körde jag plyometric cardio circuit, 40 minuters helvete, roligt men jobbigt av FAN. Onsdagen blev det cardio power and resistance, lite mer betoning på typ armhävningar, och muskler överhuvudtaget, men fortfarande med intensiv cardioträning...torsdagen bjöd på cardio recovery, lugn träning i 40 minuter, men fortfarande mycket betoning på motstånd, långsamma yogaövningar, squats, lunges, osv. Oblique twists etc. Hade sjuk träningsvärk i mina obliques idag kan jag säga...vågar knappt andas hehe :) Sen i morse så körde jag...pure cardio, som var återigen 40 minuters intensivt intensivt. Först körde man fem minuters uppvärmning (TUFFT, föreställ dig bara high knees så fort du bara kan i en hel minut som uppvärmning), fem minuter stretch, 20 minuter cardio (och då är det maxad fart i tjugo minuter utan någon paus) och nedvarvning...

Jag är helt slut efter denna träningsvecka och mina muskler hatar mig. Men likfan ser jag redan förändringar. Har varit riktigt petig med maten såklart och ätit nyttigt och varierat. Finns inga genvägar. Men rolig träning som sagt, but it will kill you. Det är absolut inget för såna som aldrig har tränat förut, utan man ska nog vara i medelbra form iaf för att komma igenom ett sånt där pass.

http://www.youtube.com/watch?v=ZLK28BHJDd8 länk till helvetesupplevelsen :)

Nu sticker jag till Vetlanda och min darling :) YAY!

FUCK!

I hate when I'm trying to upload a song and it just won't work. So I'll upload it on Youtube instead and post the link here...groan.

Here's the link:

http://www.youtube.com/watch?v=J8zjcOLN-yU

Put on your honest face for me...

...so that everytime I look at you, I can tell what you're thinking...

About helplessness, control, and getting what I wanted when I wanted it

When I was a small child, I was very troublesome for my mom. Since I was her only daughter, she spoiled me early on, and that habit must have been what made me such a nuisance growing up. Contributing to her feelings of guilt towards me was the fact that my father never really cared about me. He showed up for my birthday or christmas once a year (if I was lucky), but other than that, I never saw much of him. I'm sure that it was very hard for my mom to see her only daughter being mistreated by her own father, so she insisted on giving me what I wanted when I wanted it.

This led, of course, to quite bothersome situations. For instance, if my mom wanted to go buy something at the store and my big brother wasn't at home, she had to take me with her. This wasn't an easy thing to do. I always wanted something, say candy for instance, and if I didn't get it, I would scream. Not whine or complain with an annoying voice. NO. Scream my lungs out, until I was almost spastic. I would fly into such a state of rage if I didn't immediately get what I desired, that my mom had no choice but to turn around and walk home again (yes, I screamed even BEFORE we got to the store). Of course she didn't feel like bringing her banshee child into the premise of other adults in a closed off area. It would have been hell for her. So often, I prevented her from buying things at the store.

I had power over something. I was thrilled. I couldn't control whether or not my father would visit me, or call me. I couldn't make him love me and care for me. But I could get that candy, or if all else failed, scream until I got my mom to turn around with me and walk home again. That feeling of control was all I had, and sometimes it still is.

So addictive.

Fever

Just say yes

I'm running out of ways to make you see
I want you to stay here beside me
I won't be ok and I won't pretend I am
So just tell me today and take my hand
Please take my hand
Please take my hand

Just say yes, just say there's nothing holding you back
It's not a test, nor a trick of the mind
Only love

It's so simple and you know it is
You know it is, yeah
We can't be to and fro like this
All our lives
You're the only way to me
The path is clear
What do I have to say to you
For Gods sake, dear
For Gods sake, dear
For Gods sake, dear
For Gods sake, dear
For Gods sake, dear

Just say yes, just say there's nothing holding you back
It's not a test, nor a trick of the mind
Only love

Just say yes, coz I'm aching and I know you are too
For the touch of your warm skin
As I breathe you in

I can feel your heart beat through my shirt
This was all I wanted, all I want
It's all I want
It's all I want
It's all I want
It's all I want

Just say yes, just say there's nothing holding you back
It's not a test, nor a trick of the mind
Only love

Just say yes, coz I'm aching and I know you are too
For the touch of your warm skin
As I breathe you in

An indecisive mind is a bad bad thing

It's so easy for me to sit and contemplate. I do it every day. Too often. I do not know if it's simply a result of everything that I have been through. So that I have to think about every single detail and plan things beforehand. I just don't want anything to go wrong. But is there really a way of controlling your life? Probably not. I'm just fooling myself.

So I'm deciding, right here and right now, to make my new year's resolution to "stop thinking and start living". If I enjoy the ride, why sit and think about what kind of burger I'm going to eat when I'm on solid ground again? It's silly, isn't it?

Also, I should be more honest. Not that I'm not honest, I just choose to talk about the silly things when I could say something earth shattering and wonderful, if only I had the guts to do it. Maybe there is a time for everything...