fredag 25 december 2009

Precious and fragile things

Jag älskar att ha Jack hos mig. Han sliter ut mig fullkomligt men på ett alldeles underbart sätt. Ingen kan göra mig så euforiskt matt som han, och jag inser varje dag vilken tur jag har som har honom. På kvällarna när det lilla livet har somnat kan det dock bli lite ensamt, som ikväll. När man vet att alla andra är ute o festar, o kompisarna lyser med sin frånvaro (de som inte har barn festar o de som har barn är hemma med sina familjer). Men jag slänger på en film, jag tänder några ljus eller lyssnar på lite musik. Och vips har kvällen förvandlats till något fint.

Älskar dig Jack. Förlåt för att allt har blivit som det har blivit. Jag gör allt varje dag för att du ska må bra och vara glad, kan inte göra mer än så. Men ändå känns det sällan som att jag gör tillräckligt. Känns som att jag har svikit dig, ett oskyldigt liv.

Du är min stjärna och min sol.

Inga kommentarer: