Så, då har Urban hämtat Jack igen. Den här gången har jag haft honom tio dagar, och nu ska Urban ha honom lika länge. Jag grät floder nyss när de gick ut härifrån...var en så hemsk känsla att se hur ledsen Jack blev över att behöva lämna mig. Han tycker om att vara hos sin pappa, det vet jag. Men han blir ju ändå ledsen att lämna det ställe där han varit länge. Jag vet att jag kommer sakna honom och längta efter honom alla dessa dagar. Min fina ängel, mitt ljus i mörkret.
För 1,5 år sedan när helvetet började så blev du min anledning att leva. Nu är du höjdpunkten i mitt liv, varje dag, alltid. Älskar dig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar