Jag är en helt vanlig tjej. Jag är tjugofyra år. Jag pluggar.
Men jag kanske inte är så vanlig ändå. För jag har barn. Och det kanske inte är jättevanligt att en tjugofyra år gammal tjej har en son på tre år.
Jag är ensamstående mamma varannan vecka, och jag grejar det galant. Jag slår ner på mig själv ibland för att jag inte räcker till, men seriöst. Det är inte så jävla lätt alltid. Att vara själv med ett barn.
Jag har varit med om mycket.
För mycket. Allt finns i mitt huvud och det har ärrat mig inuti. Men jag lappar ihop mig själv med nål och tråd varje dag. Det går framåt. Det går bra nu. Visst finns de dåliga dagarna med.
Men jag är inte rädd för någonting längre. Förutom möjligtvis att allt ska hända igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar