
Jag drömmer. Det är en okänd man. Han ser inte jättebra ut, men han är heller inte ful. Han är ute efter mig. Jag vet inte hur jag har träffat honom, men inte heller hur jag ska bli av med honom. Han har gjort något med låset på min dörr, det spelar ingen roll hur många gånger jag vrider om, något klick kommer aldrig och ytterdörren glider upp varje gång jag trycker ner dörrhandtaget. Jag sover med öppna ögon varje natt.
Ny scen. Nu är vi i något slags borg eller fästning. Tänk oräkneliga rum och mörka korridorer. Han jagar mig och jag tappar andan hela tiden. Som om jag inte orkar springa ens en meter. Till slut lär jag mig att vara stilla och acceptera. Han är rar, men hans ögon är mörka. Han säger att han älskar mig. Sen säger han att han måste döda mig. Min förvirring har aldrig varit större.
Vi är inte ensamma längre. Runt omkring mig finns galningar, precis som honom. De pratar osammanhängande, de är fulla, drogpåverkade och besinningslösa. De tar ingen hänsyn till någonting. Fler offer finns här. Tjejer som sedan länge har gett upp, men också några killar. Galningarna har ständig koll på oss, vi får inte gå ens ett steg utan övervakning. Vi är fast här, jag vet det. Jag försöker prata med de andra, men jag får aldrig någon chans.
Sedan vaknar jag.
2 kommentarer:
http://www.narcissism.se/page2.html
Drömmar,gråt,visar att bearbetningen och befrielseprocessen startats..good luck min diamant
Skicka en kommentar