Read on Facebook

It's a man's obligation to stick his boneration in a women's separation; this sort of penetration will increase the population of the younger generation.

LOOOOOOL

Crazy weekend!

Kristina har avverkat ytterligare en helg och haft sjukt kul. Lite för kul kanske, men nu mår hon bra och har idag tränat och ser fram emot att få träffa sin son snart, snart igen :)

Friends 4-ever

Vi träffades för länge sen
Sen dess har du varit min bästa vän
Du är nästan lika rolig som jag ;)
Med din humor kan du förgylla min dag
Vi har alltid tävlat, det är liksom vår grej
Faktum är att du är den enda tjej-
kompis jag står ut med och tycker om
Visst finns det fler, men du är inte som dem
Du är unik och så jävla speciell
Smart och rolig och tuff, men om du vill även snäll ;P
Packa dig på tåget och kom hit nu
Fatta, föreläsningar suger ju...
;P

huh?

b säger:
mm, n å s ligger i min säng nu.. å en svvart hund
b säger:
alltid trevligt med 2 tjejer i sängen
b säger:
första gången m sov över så va hennes storesyrra med...
stajna-fajna säger:
svart hund?



b säger:
m's storesyrra e råpilsk..
b säger:
hm, har ja en tendens å sätta på mina väninnors storasyrror?
b säger:
det du, freud

A dream

Jag drömmer. Det är en okänd man. Han ser inte jättebra ut, men han är heller inte ful. Han är ute efter mig. Jag vet inte hur jag har träffat honom, men inte heller hur jag ska bli av med honom. Han har gjort något med låset på min dörr, det spelar ingen roll hur många gånger jag vrider om, något klick kommer aldrig och ytterdörren glider upp varje gång jag trycker ner dörrhandtaget. Jag sover med öppna ögon varje natt.

Ny scen. Nu är vi i något slags borg eller fästning. Tänk oräkneliga rum och mörka korridorer. Han jagar mig och jag tappar andan hela tiden. Som om jag inte orkar springa ens en meter. Till slut lär jag mig att vara stilla och acceptera. Han är rar, men hans ögon är mörka. Han säger att han älskar mig. Sen säger han att han måste döda mig. Min förvirring har aldrig varit större.

Vi är inte ensamma längre. Runt omkring mig finns galningar, precis som honom. De pratar osammanhängande, de är fulla, drogpåverkade och besinningslösa. De tar ingen hänsyn till någonting. Fler offer finns här. Tjejer som sedan länge har gett upp, men också några killar. Galningarna har ständig koll på oss, vi får inte gå ens ett steg utan övervakning. Vi är fast här, jag vet det. Jag försöker prata med de andra, men jag får aldrig någon chans.

Sedan vaknar jag.

Selling my sex?

När vi blir kära i någon...vad ger vi då till den personen? Vårt hjärta, skulle de allra flesta säga först. Okej, vårt hjärta ja, givetvis. Det är en farlig handling, för i samma stund som vi gör det betyder det att vi litar helt på vår partner. Han (skriver han för enkelhetens skull) har hjärtat i sina händer. Nu kan han göra vad han vill med det. Smeka det, pussa på det, strunta i det, trampa på det, kasta det i en köttkvarn? Men hela grejen med att ge sitt hjärta till någon, är att man litar på partnern. Och om man har gjort rätt i att ge sin tillit, så har man någon som kommer vårda ens hjärta i många år framöver (kanske resten av ens liv?).



Så, vad ger vi mer? Förutom vårt hjärta...jo, vi ger våra kroppar. Det här låter kanske lite absurt, men tänk efter. Det är sant. Så länge ett förhållande är starkt och bra så har man ju bara sex med den personen, för man vill inte ha någon annan, eller hur? (sen finns det givetvis öppna förhållanden också)

Men...och nu till det stora mennet. Ger vi verkligen bort vårt hjärta och vår kropp? Eller lånar vi ut dem? Eller...säljer vi dem? Svaret borde vara att vi lånar ut, för ingen kan någonsin äga en annan människas hjärta eller kropp. Det går bara inte.

Ändå, trots detta faktum, är det lätt att glömma bort det. Det är lätt att efter att ett förhållande är över, fortfarande tro att man har äganderätten till det där hjärtat, och den där kroppen. Och de facto är att även om man fortfarande har tillgång till en persons hjärta, men inte till den personens kropp, så är man inte nöjd. Varför? Är det genom sexet som man känner kärleken? Är det den fysiska närheten som behövs för att man ska känna sig älskad? Och i så fall, varför räcker det inte med en kram?

Om vi säljer våra kön till de vi älskar, vad får vi tillbaka? Är det byteshandel det rör sig om? Du får mitt underliv så får jag ditt? Du får mitt hjärta så får jag ditt?

När vi blir tillsammans med någon så blir vi det för att vi älskar personen. Men också för att säkra en trygghet. Sexuell trygghet, ekonomisk trygghet, känslomässig trygghet, osv osv. När relationen tar slut är vår trygghet raserad. Vi vill hålla fast vid allt det som fick oss att känna oss trygga.

Regelbundet sex, regelbunden bekräftelse, regelbunden omtanke.

The darker side of sex

En god vän till mig tyckte att jag skulle ta mitt förra inlägg om casual sex, vidare till en annan nivå och istället skriva om de mörka sidor av sex som finns. Jag tänkte först inte göra detta, men när jag började tänka på det så kändes det som en intressant vinkling. Jag tänker här ta upp en form av "mörkt sex", och även förklara hur det skiljer sig från övergrepp och misshandel.

Det finns en term som heter BDSM. De flesta har hört den, men inte alla vet vad det står för. Felaktigt tror många att det är synonymt med sadomasochism, men det stämmer inte. Istället är det en förkortning som inkluderar flera sexuella uttryck.

B - Bondage
B & D - Bondage & Disciplin
D & S, DS, D/s, Domination and submission - Dominans och underkastelse
S&M, SM, S/M - Sadism och masochism

(wikipedia.org)


The core

Kärnan i BDSM är att det alltid finns en dominant och en undergiven part, och att båda deltagarna givetvis är helt frivilliga och medvetna om vad som sker. Lekar inom BDSM kan inkludera smisk, bondage och andra former av mer fysisk förnedring. Men psykisk förnedring förekommer också. Det viktiga att komma ihåg är att det handlar om ett slags rollspel mellan två personer där fantasier levs ut. Leken kan också avbrytas när som helst, och det är den undergivna som egentligen har den största kontrollen.

Jag tänkte nedan dra de största skillnaderna mellan bdsm och övergrepp och misshandel. Det är två helt skilda saker, och det är viktigt att förstå varför de skiljer sig åt:

1. BDSM sker alltid med samtliga inblandades samtycke. Det gör inte misshandel.
2. BDSM-utövare planerar sina aktiviteter i syfte att minimera riskerna för varandras fysiska och emotionella välmående. Det gör inte någon som misshandlar.
3. BDSM-aktiviteter förhandlas fram, och man kommer överens om i god tid i förväg om vad som ska hända. Det händer aldrig när det gäller misshandel.
4. BDSM-aktiviteter kan förbättra förhållandet mellan de involverade. Det kan inte misshandel.
5. BDSM-aktiviteter kan utföras i närvaron av andra stödjande människor, och det anordnas till och med speciella fester för detta ändamål. Misshandel kräver isolering och hemlighållande.
6. BDSM-aktiviteter har vederhäftiga och överenskomna regler. Misshandel sker helt utan sådana överenskommelser.
7. BDSM-aktiviteter kan vara önskat, och till med starkt efterlängtat, av den undergivna. Ingen önskar sig av uppenbara skäl att bli misshandlad och utsatt för övergrepp.
8. BDSM görs för en erotisk tillfredsställelse och/eller personlig utveckling för alla inblandade. Detsamma gäller knappast vid misshandel.
9. BDSM-aktiviteter kan avbrytas ögonblickligen, när som helst, och av vilken anledning som helst om den undergivna använder sig av ett så kallat säkerhetsord. Ett misshandelsoffer kan inte stoppa en förövare på detta sätt.
10. I BDSM-aktiviteter så behåller alltid den dominante kontrollen över sina känslor. En misshandlares känsloutbrott är okontrollerade.
11. Efter en BDSM-aktivitet känner sig den undergivna ofta tacksam gentemot den dominanta. Ett misshandelsoffer känner sig aldrig tacksam gentemot sin ”motpart”.
12. BDSM-utövare känner inte att de har någon inneboende rätt att på grund av deras kön, inkomst eller andra faktorer kontrollera deras partners beteende. Det gör däremot ofta de som begår övergrepp.

(listan är från wikipedia.org)


Sjukdom?


Frågan är nu; de som tänder på den här sortens sex. Är de sjuka? Eller är det bara en fetish som vilken som helst? Just nu råder den allmänna teorin att sadism och masochism bara räknas som en psykisk störning när det försvårar och försämrar yrkeslivet och det sociala livet till den grad att personen inte kan leva normalt längre. Om det utövas privat och hålls helt separat från dagliga aktiviteter är det alltså inte en psykisk störning. Så länge personen kan behålla sin "verklighetsuppfattning".
Men den här synen på BDSM har bara existerat sedan början på 1990-talet. Socialstyrelsen i Sverige har beslutat att inte längre betrakta BDSM som en sjukdom från och med årsskiftet 2008/2009. Så för bara två år sedan var alltså alla som utövade BDSM i Sverige psykiskt sjuka, enligt Socialstyrelsens definition.


Egna funderingar

Vad driver en människa från början till att bli undergiven? Vi kan fundera på det här hur länge som helst egentligen. Säkerligen är det individuellt från person till person. Är det en skakig barndom? En människa som njuter av att bli tillfogad smärta, har han eller hon då upplevt sådant som liten? Eller är det helt relaterat till miljö och kultur? Vad man har sett, hört och tagit in från media? Är det rentav ärftligt? Min egen teori är att det definitivt har med barndomen att göra. Men jag tror att det kan visa sig olika i olika människor.

Nu menar jag inte nödvändigtvis att en person som vill bli tillfogad fysisk smärta i sexlivet, har blivit slagen som barn. Så behöver det givetvis inte vara. Det kan handla om att man inte har blivit uppmärksammad, inte har blivit sedd, inte har blivit hörd. Man kanske har blivit van vid att känna sig liten. Undergiven. Den känslan för man sedan med sig i sitt undermedvetna genom livet, och kanske dyker den upp igen när man knyter relationsband till nya människor? Man vill återigen känna den där välkända känslan? Återigen, bara teorier, inga källor, just my thoughts.

Sen borde det finnas fall där folk agerar tvärtom. Man har i barndomen blivit ignorerad, så när man växer upp vill man få vara den som är stark och sedd. Man kanske då blir mer dominant istället. Man vill ha kontrollen, sluta vara så maktlös. Att då göra det i säkerhet i ett kärleksförhållande där båda parter är helt frivilliga är inte fel. Att gå ut och misshandla och begå övergrepp på ovilliga, är mer än fel.


Litteratur

Berättelsen om O - roman av Pauline Réage. Handlar om hur O förs av sin älskare till ett slott där hon skändas av en rad män. När hon återvänder till sin lägenhet och sitt arbete tvingas O följa en mängd regler med syftet att göra henne till en fulländad slav.

Filmer

Secretary - Maggie Gyllenhaal spelar en ung kvinna som är förvirrad. Hon skär sig själv och mår inte särskilt bra. Men så en dag får hon jobb som sekreterare hos en man som visar sig ha lika starka sadistiska tendenser som hon har masochistiska. På ett sätt läker han henne och hon slutar skära sig själv. En djup kärlekshistoria, med en twist :)

Communities

darkside.se - community för bdsm-utövare och fetischister.

I'm the champion of burgers!!

Nej det är jag väl inte. Men det gick i alla fall asbra att jobba idag. Jag fick stå själv i kök i två timmar och jag hade flyt hela tiden. Behövde nästan ingen extrahjälp från de andra. Så nu känns det bra och jag är typ hög av adrenalin hehe...ska äta lite sen middag nu och sen vila...

Casual sex?

Ursprungligen utövades sex bara av ett syfte, och det var för fortplantning ( okej, kanske inte enbart, men fokus låg iaf på det ;) Nuförtiden hoppar vem som helst i säng med vem som helst (och vad som helst). Varför är det så här? Beror det på att vi är mer frigjorda, och i så fall varför är vi det? Min gissning är för att samhället tvingar oss att vara det för att hänga med i utvecklingen. Vi människor är ju ett "flockdjur", och vi gör gärna som alla andra och kör mainstream av ren trygghet. Sen tror jag att media är skyldiga till mkt av samhällets "översexualisering". Porr, utvikningstjejer, halvporriga musikvideos, ja till och med skönhets- och bantningstips är sånt som bidrar till tjejers (och killars) egen objektifiering.

Med det här inlägget vill jag inte påstå att det är fel att bejaka sin egen sexuella njutning. Absolut inte. Jag bara är nyfiken på varför det är så att vi nästan byter tryggheten och stabiliteten av ett förhållande mot lite casual sex med "främlingar" nuförtiden, att det nästan börjar bli en trend. För sex med en främling borde inte vara lika häftigt som sex med någon man har känt länge och som vet precis vad man tycker om. Eller? Har jag fel? Är det så att det är spännande med någon man bara känner tillfällig fysisk attraktion till?

Borde det inte vara så att sex är häftigare med någon man har ett vettigt, emotionellt utbyte med också, utöver den fysiska attraktionen? Eller är emotionellt utbyte bara nödvändigt om man söker en långvarig relation?

Det finns många frågor, och inte tillräckligt många svar. För trots allt är det frågor vars svar troligtvis varierar beroende på individuella preferenser. Är det så att förhållanden är "ute", och självständighet och egen sexuell njutning ligger högst på listan nu? I så fall blir jag lite deprimerad måste jag säga. Är det inte kärlek ock romantik som tar sex till en häftigare nivå?

I will write!

Ska bli bättre på att skriva inlägg här. Promise. Det var allt, over and out.

Marrebarre och hennes Mattias kommer hit :)

På fredag kommer min älskling Martina hit. För er som inte vet, så är hon min bästa kompis sedan många år tillbaka. Vi har alltså varit polare sen vi var ungefär sex år, en vänskap som kantades av tävlande, en del livliga diskussioner och brödkavlar i huvudet. Don't ask. I alla fall. Nu lever vi helt olika liv. Jag är den ensamstående mamman varannan vecka, som knegar på mcdonalds och jobbcenter. Hon är student som festar vecka ut och in och lever loppan (dock kilar hon stadigt nu hehe ;). Men saken är den att om man är riktigt bra kompis med någon så varar den vänskapen för evigt, oavsett hur olika liv man lever. Och oavsett avstånd. Jag och Martina ses inte så ofta nuförtiden, men när vi väl ses så är det som om vi aldrig hade varit ifrån varandra.

That's why i love you darling :) Vi kommer säkert få jättekul i helgen, och vi ska festa för det var tusen år sen. Har vi ens festat ihop nån gång? :)

Puss på dej gumman

Confusion - my only state of mind?

Just nu kan man säga att jag är en mycket förvirrad människa. Jag vet ingenting om min framtid, jag vet ingenting om nuet heller. Det enda jag vet är det förflutna, och det är ju knappast någon bedrift att tala om.

Jack börjar på dagis igen imorgon och jag börjar på jobbcenter samt fortsätter vara deltidare på mcdonalds. Sorgligt nog är det min nya existens, och jag kan lugnt säga att mitt liv nog aldrig har varit pissigare än så här. Det är bara en sak jag är nöjd med just nu, och det är min fina son. He brightens my day...

Idag har vi varit och badat på Ekbacksbadet med Per och Gabriel, Jacks jämnåriga kompis. Det var faktiskt jätteroligt, och efteråt gick vi hem till dem och åt pizza som de hade gjort. En trevlig dag/kväll som inte tog slut förrän alldeles nyss, för Jack ville inte somna förrän halv nio. Jag är som en disktrasa just nu, så jag ska se till att få lite shut eye.

Argumentatively yours

Här nedan följer en mycket lång kommentar på en god väns blogginlägg. Tänker länka till hans blogg för att vara rättvis: blogg.elastic.se. Där skriver han om religion och bibeln och sina tankar kring det. Han är mer vetenskaplig i sitt tänkande, jag tror på Gud. Mycket intressant med andra ord :) Läs mitt svar på hans inlägg nedan:


Jag ska vara ärlig, jag har inte läst hela inlägget, utan typ halva. Inte för att det är ointressant, tvärtom, utan snarare för att jag vet att jag har åsikter i ämnet som aldrig kommer att påverkas av vetenskapligt snack. Jag vill säga ett par saker.

1) Dina tankar är faktiskt vettiga och du bidrar med mkt genom ditt inlägg. Det är alltid bra och positivt att få fler infallsvinklar i ett så här pass stort garnnystan ;)

De övriga sakerna jag vill säga har givetvis att göra med att jag inte håller med på vissa punkter hehe...dock kommer jag inte att ta upp dem punktvis och slakta dem, för det är onödigt och taskigt. Kanske gör det i min egen blogg sedan. Men jag tror på Gud. Jag har alltid ansett att den här världen vi lever i är alldeles för stor och vi är alldeles för komplexa, för att inte ha kommit från någon andlig källa.

Dock så är jag ganska flexibel i mitt tänkande, så jag anser också att bibeln på många sätt är "fel" eller åtminstone inkorrekt i sina uttalanden. Jag tror heller inte att bibeln är Guds egna ord till punkt och pricka. Jag tror att många av de citat i bibeln, där Gud visar sig och talar till folket, kan stämma. Även vissa händelser tror jag är korrekta återgivelser. Däremot de ställen, där kvinnan anses som en lägre varelse för att hon har mens eller dylikt (kommer inte ihåg exakt vad det står) är för mig ett tydligt exempel på ett ställe där skribenterna (troligtvis karlar) har låtit sina egna åsikter läcka igenom för att påverka allmänheten. Vilket verk är bättre att mata fullt med struntprat än Bibeln? Det är ett andligt verk, med Guds egna ord. Och så några gubbars kvinnoförnedrande snack lite här och där. Folk vill inte tro att delar av bibeln är fejk, alltså väljer de att köpa allt med hull och hår. Det gör inte jag.

Sen tror jag att anledningen till att vi inte kan bevisa att Gud finns är för att vi inte ska kunna det. Om du tänker efter kan vi faktiskt inte bevisa någonting. Nu kan du lite vetenskapligt säga: Jo, men vi kan visst bevisa saker, typ att det här äpplet väger exakt 75 gram. Jaha? Ordet äpple är påhittat. Det kanske inte alls är ett äpple, det kanske är något som inte alls är tänkt att ätas ens en gång. Det kanske inte ens finns? Det kanske är en synvilla? Hur pålitlig är vår syn egentligen? Hur pålitlig är våra hjärnor? Ordet gram är också påhittat. Vad bestämmer att något är precis 75 gram. Jo men det ser man när man väger det, kanske du säger då. Jaha, men vad är en våg då? Och vad i universum har bestämt hur en våg ska programmeras för att visa exakt den och den siffran.

Enligt mig så är det enda säkra i hela universum Gud. Jag kan inte ta på honom, jag kan inte se honom, jag kan inte prata med honom (förutom i en monolog då). Men för mig är han trots det (skriver han av bekvämlighetsskäl) en trygghet. För mig är världen med all sin vetenskaplighet det otrygga. För vi påstår oss kunna bevisa saker, och vi människor ska minsann ta över världen och bla bla. Vi är ingenting. Vi är mindre än ingenting. Våra beräkningar, vår statistik och vår vilja att på något sätt bevisa allting gör oss små, små varelser. Titta på världen. Blir den inte mer och mer korrupt ju mer vi bevisar och ju mer vi konsumerar och tillverkar. Är inte vår intelligens vårt största fall...

Jag tror Gud är det minst komplicerade som finns, och det är därför jag vänder mig till honom hellre än till vetenskapen. Du må nu säga att "Gud är lika påhittat som vetenskapligheten" eller något sådant, men hur många har inte känt Gud i sin närhet, på sin dödsbädd, när man går in i en kyrka full av tända ljus, i den stund när man ger sitt barn en godnattkram.

Att få barn var för mig en eye-opener, för det är det största miraklet och Gud är en del av det...det finns inget vackrare. Inga siffror, ingen vetenskaplighet i världen kan få mig att tänka annorlunda :)

För mig är Gud inte något konkret. Han är en känsla, en förnimmelse och en trygghet. Han håller världen i sina händer och han hoppas att vi ska vända oss till honom. Om vi gör det eller inte är upp till oss, och jag tror inte automatiskt att alla hamnar i helvetet. Jag är inte ens säker på att det finns ett helvete. Only time will tell. Däremot tror jag att de som utför onda handlingar på jorden kommer att få sitt straff på något sätt. Inte nödvändigtvis genom att hamna i helvetet, utan genom att det faller tillbaka på dem i någon form.

Men varför ska allting gå att beräkna. Gå ut en tidig morgon och titta på soluppgången. Besök en sjö en vindstilla sommardag. Gå ut i skogen när snön ligger tjock och gnistrande på träden. Det är då man känner Gud. För Gud är en känsla, inte en bok.