Jack, come back.

Så, då har Urban hämtat Jack igen. Den här gången har jag haft honom tio dagar, och nu ska Urban ha honom lika länge. Jag grät floder nyss när de gick ut härifrån...var en så hemsk känsla att se hur ledsen Jack blev över att behöva lämna mig. Han tycker om att vara hos sin pappa, det vet jag. Men han blir ju ändå ledsen att lämna det ställe där han varit länge. Jag vet att jag kommer sakna honom och längta efter honom alla dessa dagar. Min fina ängel, mitt ljus i mörkret.

För 1,5 år sedan när helvetet började så blev du min anledning att leva. Nu är du höjdpunkten i mitt liv, varje dag, alltid. Älskar dig...

Tomorrow; dining with my bestest friend, doing laundry and arranging a playdate for Jack and Tova

Ser fram emot morgondagen. Den börjar med fyra timmars tvätthelvete, som givetvis inte är roligt, men det måste ju bli gjort.

Sen kommer Martina över och ska laga lite lunch med mig och Jack. Köttfärssås tror jag vi bestämde att vi skulle greja ihop :) Blir nog trevligt, innan hon piper iväg till Linköping igen.

Sen på eftermiddagen ska jag och Jack kila över till Lotta och hennes superfina kids Tova och Texas och hänga lite med dem. Jack och Tova blir übervilda ihop så det gäller att ladda ordentligt med lunch där innan haha...

Ja det är väl vad som står på schemat imorgon..sen är det nyårsafton, då sticker jag till kärleken igen <3

I'm not scared of anything anymore.

Jag är en helt vanlig tjej. Jag är tjugofyra år. Jag pluggar.

Men jag kanske inte är så vanlig ändå. För jag har barn. Och det kanske inte är jättevanligt att en tjugofyra år gammal tjej har en son på tre år.

Jag är ensamstående mamma varannan vecka, och jag grejar det galant. Jag slår ner på mig själv ibland för att jag inte räcker till, men seriöst. Det är inte så jävla lätt alltid. Att vara själv med ett barn.

Jag har varit med om mycket.

För mycket. Allt finns i mitt huvud och det har ärrat mig inuti. Men jag lappar ihop mig själv med nål och tråd varje dag. Det går framåt. Det går bra nu. Visst finns de dåliga dagarna med.

Men jag är inte rädd för någonting längre. Förutom möjligtvis att allt ska hända igen.

Singing a song

Var länge sen jag la upp lite musik i min blogg så jag slänger väl modig som jag är upp en liten vid jag gjorde nyss. Det är första gången jag provar att sjunga skiten, så om det finns massa fel får ni stå ut haha :) Ska ses som oseriöst njutnings-sjungande haha :)

RED RED RED

Nu blir jag rödhårig igen. Vet att jag redan var det innan, men nu blir jag ännu ännu mer hihi..me like :) Och imorgon har jag bokat klipptid..har inte klippt mig på två år så det behövs kanske?

Another day, another desperation

Waking up, getting dressed reluctantly. Not wanting to leave the warmth of my bed.

Snow raging outside, its white claws pawing at my windows.

Responsibilities, clouding my mind, an agenda filled with peculiar things.

And then, there is the safety of you. The comfort.

Which I long for.

Stagefright

Vaknar till liv efter en underlig dröm.

I drömmen kastas jag in på en teater. Jag ska delta, inte åskåda. Det är femton minuter innan vi ska inta scenen, och jag inser plötsligt att jag inte kan hitta korsetten som jag ska ha på mig, samt att jag inte kan några av replikerna, eller den sång där jag ska sjunga solo. Paniken infinner sig i hela kroppen. Jag vill ta mig därifrån, men jag är omgiven av pjäsdeltagare som aldrig skulle släppa ut mig. De är inte elaka, men deras blickar är kalla och likgiltiga. De bryr sig bara om att vi ska göra ett bra framträdande.

Jag vet att jag kommer bli den svaga länken.

Så blir vi inropade och jag går i led med de andra, iklädd endast behå och någon form av balettkjolsliknande skapelse. Hjärtat bultar nästan ur bröstet på mig, jag försöker komma ihåg melodin till sången jag ska sjunga. Jag frågar de andra men de säger inget utan stirrar bara rakt fram och går vidare, som om vi gick i ett begravningståg.

Väl uppe på scenen tycks alla veta vart de ska stå, alla har varsin förutbestämd position på scenen. Jag minns inte min. Till slut får jag en nickning av en flicka, jag följer efter henne. Hon gav mig positionen. Ingen tycks reagera på min underliga klädsel, de tror troligtvis att det är så den ska vara.

Mina händer är alldeles hala och min hud känns kall och konstig. Jag kan knappt andas.

De andra kör sina repliker men jag hör inte vad de säger. Jag väntar på tystnaden som kommer att uppstå när det blir min tur att tala och jag inte kommer minnas någonting.

Så kommer tystnaden.

Och jag vaknar.

Old friends and ducks

Tog en promenad tidigare idag med Martina, hennes nya pojkvän Gustav som verkade skitschyst, plus Jack i pulka. Jack, som alltid brukar vilja dra pulkan själv ville sitta i hela vägen hemifrån till Konsum, ner till ån och hem igen. Märks att han är lite seg och förkyld.

Det var kallt av satan ute så ingen av oss gillade att kasta bröd med stelfrusna fingrar. Men det gjordes, och änderna blev sjukt överlyckliga, de verkade typ helt utsvultna :) folk orkar väl inte ut i kylan för att mata dem antar jag...

Passport and other stuff

Så vaknar man efter en trevlig middagslur med Jack och upptäcker sonika att ett stycke ex har varit här och dumpat pass i brevlådan, samt typ alla tavlor med änglar på som Jack haft i sitt sovrum i lägenheten hans pappa hade innan han flyttade. Visste inte ens om att han fortfarande hade mitt pass, så det blev jag ju glad över att få tillbaka, även om det gått ut för x antal år sedan. Ringde upp ett stycke ex och frågade varför han bara dumpat Jacks tavlor i trappen. Tänk om Jack vill ha kvar sina tavlor? Svaret?

"Nej, jag har köpt nya tavlor till Jack och ska fixa lite andra grejer som är mer Jack, typ tavlor med Blixten på".

Jag svarade lite syrligt att Jack faktiskt har tyckt om sina gamla tavlor och säkert fann det underligt att de plötsligt dök upp i trappen här (han var ju med när jag hämtade in dem). Sen sa jag nåt i stil med att han kan väl gilla änglar även fast han är kille. Fick nåt surt svar, sen avslutades samtalet.

Ibland vill man bara inte ha något ex. Finns ju ingen som kan göra mig så irriterad och less, han kan verkligen sabba en hel dag bara genom att lägga grejer i min trapp.

USCH.

Catching a cold

Lite småseg och förkyld...så mår jag och så mår Jack med..har sprungit mycket i kylan. Men men, nu ska vi hem till mamma och avnjuta årets troligtvis sista julbord. Brorsan åker hem till stora götet vid två, så bäst att passa på att vara social nu sista timmarna. Snön ligger tung i Arboga idag. Kramsnö, vem vill ha en snöboll i huvet? *ler lömskt*

Precious and fragile things

Jag älskar att ha Jack hos mig. Han sliter ut mig fullkomligt men på ett alldeles underbart sätt. Ingen kan göra mig så euforiskt matt som han, och jag inser varje dag vilken tur jag har som har honom. På kvällarna när det lilla livet har somnat kan det dock bli lite ensamt, som ikväll. När man vet att alla andra är ute o festar, o kompisarna lyser med sin frånvaro (de som inte har barn festar o de som har barn är hemma med sina familjer). Men jag slänger på en film, jag tänder några ljus eller lyssnar på lite musik. Och vips har kvällen förvandlats till något fint.

Älskar dig Jack. Förlåt för att allt har blivit som det har blivit. Jag gör allt varje dag för att du ska må bra och vara glad, kan inte göra mer än så. Men ändå känns det sällan som att jag gör tillräckligt. Känns som att jag har svikit dig, ett oskyldigt liv.

Du är min stjärna och min sol.

Christmas time again...

Ska försöka bli bättre på att skriva här, men just nu är det väldigt mycket leva i mitt liv och väldigt lite skriva. Men grubbla och fundera gör jag såklart ändå och därför kan det ju vara skönt att skriva av sig ibland...

Idag har Jack sötnöt kommit tillbaka till sin mamma, skönt att ha honom hemma. Jag har köpt två julklappar till honom, en robot som låter och går runt (lite läskigt hehe men han älskar sånt) och en radiostyrd grävmaskin. Fick köpa till tusen batterier för en miljon kronor (jag gillar att överdriva med siffror), men Jack kommer bli glad och det är det enda som är viktigt för mig.

Sen har jag julhandlat det sista inför torsdagen, vi kommer ju vara här en del så det behöver finnas rejält med julmat här också... Nu sover Jack och jag sitter och glanar på Twin Peaks, en riktig nostalgikick från 90-talet...den serien borde alla se...mysterisk och underbar.

Peace out.

Sick as fuck

Både jag och Jack är sjuka nu, jag med lite högre feber än han, men båda med en skitdryg hosta som envisas. Så vi blir hemma idag och imorgon. Jag har egentligen inte alls tid att vara sjuk, men mina snälla kompisar i gruppen har lovat att hålla läget under kontroll återstoden av veckan. Jättebra, så vi inte kommer efter. Jag har iaf skrivit sammanfattningen av intervjuerna så nu är det nog förhoppningsvis bara för dem att börja med designen och idéskisserna...så jävla typiskt att man blir sjuk när det roliga arbetet ska påbörjas :(

Men ska jag se det från den ljusa sidan så får jag ta igen massa tid med Jack. Vi har bara softat hittills idag, kollat på tv och lekt (lugnt). Blir nog lika lugnt resten av dagen. Saknar min fina pojkvän lite extra mycket nu när jag är krasslig, men vill ju inte smitta honom heller så är nog lika bra att han stannar i Vetlanda i helgen...<3<3 Kyss och kram till dig älskling <3

Thoughts

Jaha, så var ännu en pluggvecka igång. Idag får jag också tillbaka min lilla älsklingsjackis, har saknat honom enormt dessa åtta dagar...

Har också börjat kika lite på jobb inom det jag utbildar mig till, men typ alla jobb finns i Stockholm och dit varken vill eller kan jag flytta. Känns lite segt faktiskt, men jag kollar på andra jobb med, typ inom lokalvård, it-support, stå i butik, osv osv. Är väl viktigast att jag får ett jobb och arslar mig ut i arbetslivet antar jag. Har kanske pluggat tillräckligt nu? Känns så iaf.

Framtiden känns som ett oskrivet blad, men det kanske inte nödvändigtvis är något dåligt. Men ibland vill jag bara snabbspola framåt och ha allting ordnat och klart.

Better late than never, right?

Så sitter jag här, halv fyra på natten (eller morgonen?) och skriver. Jag ska snart gå och sova en skvätt till innan väckarklockan ringer, men jag har inte bråttom direkt. Så, vart är mitt liv just nu.

Jo, just nu pluggar jag, fjärde året, magisterprogram i informationsdesign. Vad som händer efter det har jag ingen aning om, men förhoppningsvis ska man väl hitta ett jobb någonstans i detta avlånga land.

Plugget är den enda riktiga rutinen i mitt liv nu. Pojkvännen ser jag varannan helg, sonen varannan vecka. Det är hårt att ibland vara själv och ibland vara omgiven av de man verkligen bryr sig om. Men hellre det än att aldrig ha någon hos sig, u know. Så jag överlever :)

Jag tar en dag i taget. För övrigt hoppas jag på en bra jul. Mitt ex ska flytta ihop med sin nya flickvän i mellandagarna, som tur är har jag Jack då så han slipper hamna mitt i röran.

I morgon ska jag till Vetlanda, världens finaste stad. Den är världens finaste för att Mattias bor där såklart :) Puss på dig sötnos..

Over and out <3

Today, tomorrow, friday!

Jag längtar till fredag...snart snart har jag min raring hos mig, i mina armar :) Finare människa har jag aldrig träffat förut...<3 saknar dig sötnos...

Idag blir det heldag i skolan, och jag måste verkligen klura ut det här med forskningsuppgiften...annars blir det epic fail av hela skiten...

New times

Det här är ett nytt kapitel av mitt liv. Jag känner det i hela kroppen. Jag har börjat plugga på allvar, och jag har träffat en fantastiskt underbar kille som gör mig varm i hela kroppen och själen :) Jack verkar må bra, jag håller ett öga på honom eftersom jag inte har en aning om vad som händer hälften av tiden när han är hos sin pappa. Med mc-klubben osv så blir man ju lite orolig ibland. Men hittills verkar det ju fungera bra...

Länge sen jag mådde så här jävla bra :)

I'm on fire

Hey little girl is your daddy home
Did he go away and leave you all alone
I got a bad desire
Im on fire

Tell me now baby is he good to you
Can he do to you the things that I do
I can take you higher
Im on fire

Sometimes its like someone took a knife baby
Edgy and dull and cut a six-inch valley
Through the middle of my soul

At night I wake up with the sheets soaking wet
And a freight train running through the
Middle of my head
Only you can cool my desire
Im on fire

The light

the winter sunlight
so unnaturally sharp and cold
hail crashing down into my
unprotected eyes
while i laid tied to the ground
on my back
now, i can move freely...nothing
attacks me


the warm blanket
that once smothered me
and made me dizzy and anxious
before with the scent of death
is not comforting and soft

the tunnel
that once felt neverending
and consumed with darkness
its walls slippery and uneven
now has a clear ending
torches, lighting up my steps
roses, clinging to its walls...

i feel...alive.

I like it rough

Is it possible to be so hurt by life, that you end up feeling repulsed by anything but hardship?

KNOWing?

That is why i have learned. how important communication is
and also. that you can never KNOW that a relationship will last forever.


i am right. sadly.
people change.
sometimes without your knowledge
without telling you
they become something or someone else
with other needs
other priorities
in life
and BOOM
it's over

The love for my son

Thank you my beautiful little son for being the best son a mother could ever hope for. Love you...

Love child?

Are all children created from love? No. The sad thing is, that love doesn't have to have anything to do with it. It's a biological process, sex, which creates children. And since sex nowadays is performed not through acts of love, but so often through acts of simplistic, useless, sins of the flesh, love is no longer a necessary ingredient. Think about it. Some children (not many thank god) are even created through the horrible act of rape. Rape is not an act of love, but the exact opposite. It's the act of controlling, suppressing, dominating and violating another human being. It holds no love, no affection. So why the word "Love child". It assumes that the child is indeed created through love. This also implies that not all children are "Love children". Some children are "Pointless sex children" or "Rape children". What does this mean for the future of the child. Will it be as loved as a "Love child"? And what if someone believes firmly that they have love, create a child from that love, and then later realizes that the love was false, fake. Is that child then a "former Love child", an "Ex Love child" or perhaps a "converted from Love child to pointless sex child"?

How can we put so much trust in another human being, that it will enable us to make a Love child? Because let's face it. Trust is what it's all about.

And in the face of God, aren't we all his Love children? But in the face of our own parents, what are we? The hierarki is very wide, and some of us may never touch the clouds, or feel the warmth of the sun.

uncertainty and feeling unsafe

Jag är kär. Det går framåt varje dag...men jag känner mig så ensam ändå. Dagarna går och jag är mestadels ensam. Jag har Jack, men ingen familj. Inga rutiner. Ingen trygghet. Ingen framtid. Inga planer. Ingen säkerhet.

Jag trevar mot ljuset och famlar i mörkret.

Job application!

Har sökt ett riktigt intressant jobb här i Arboga. Kreativ marknadsförare på Arboga kommun. Det passar mig till 200 procent, och jag vet att jag skulle älska och avguda ett sånt jobb. Och det är framför allt heltid och därmed full lön. Jag skulle bli självförsörjande!! Jag fick ihop en riktig pang-ansökan tyckte jag, men vi får väl se vad de tycker. Tyvärr är det ju deras åsikt som betyder något i det här fallet ;)

Om jag får det här jobbet så kommer det förändra mitt liv. *ber till gud...*

Swine-cops!!

Jack har fått svinkoppor :( Icke att förväxlas med smittkoppor, som är livshotande :) Svinkoppor är dess helt ofarliga, men fula och otroligt smittsamma granne. Det är som sårskorpor som varar och sprider sig som en jäkla löpeld. Jack får vara hemma från dagis medan jag försöker kurera med salva och alsolsprit och diverse andra konkokter. Min stackars lilla ängel :( Jag får heller inte jobba denna vecka, eftersom jag arbetar med mat och gäster på restaurangen, och om jag har smittan i kroppen kan den gå vidare till anställda eller besökare...så det blir en konstig vecka det här.

Allt är för övrigt så jävla bra nu mellan mej och U :) Vi var på familjerådgivning idag, och det gick superbra...känns att vi kommer närmare en lösning för varje dag...älskar dej så sjukt mycket...du och jag och Jack för alltid :) Puss..

Valentine's day and a black day

Sorry att jag inte har skrivit på länge...blir lätt så om latheten får bestämma. Vad har hänt sedan sist? Jo, alla hjärtans dag blev bra ändå :) Jag och killen myste hela kvällen med god mat. Förrätten var hjärtformade pitabröd (tröck ut med hjärtformade pepparkaksformar) med smör och ost, varmrätten pasta med ost och skinksås (ville ha pastahjärtan men det fanns så klart inte i pyttiga Arboga), och efterrätten kärleksmums :) Det blev jättelyckat alltså. På kvällen när Jack hade somnat drog min kille fram en påse hjärtformade chips och surprisade med haha..sött :) Lite lavendel-massageolja fick avsluta kvällen (både jag och killen somnade på stört haha det var så avslappnande :).

Jack hade också kommit ihåg sin mor på alla hjärtans dag... det här fick jag av honom, och det hade han gjort på dagis nästan helt själv. Döm om min förvåning när dagispersonalen sa att han hade gjort hjärtformen helt på egen hand, han är ju bara två år! :) *mallig*



För att övergå till sorgligare saker så har min killes mammas sambo avlidit av cancer. Vi fick de hemska nyheterna om hans sjukdom kring jul, och det gick bara utför jättefort...vi kommer sakna dig S, Jack tyckte så mycket om dig och det vet du. Vila i frid i himlen...*kramar*

Jack, a big little guy

Vår lilla grabb har blivit så stor nu :) Han leker bra själv, men tycker också om att integrera mamma och pappa i leken emellanåt :) Imorse när jag skulle ta honom till dagis skulle han absolut ha med sig en ko-docka (ser ut som mamma mu typ). Han höll den hårt i famnen och kallade den för bebis och pussade den på munnen. Sen förkunnade han allvarligt att han skulle "byta böja" på kossan, och försökte dra av den underkjolen, som han antagligen tyckte såg ut som en blöja :) Svårt att hålla sig för skratt när de gör så supersöta saker...

Love you, min lilla älskling

Valentine's day

Hur skapar man en romantisk alla hjärtans dag, när man har 325 kronor kvar att leva på i tio dagar???

Snow and quotes

Idag ligger snön av någon underlig anledning tjock och mäktig över hela Arboga. Jack kommer till mig idag, så jag antar att vi ska ut på eftermiddagen och lira lite pulka :) Han blir ju så glad, så man blir varm i kroppen bara av att titta på honom :) Ska fråga U om han vill följa med, för nu kan vi ju umgås hur mkt vi vill. Det tycker jag är jätteskönt. Avslutar dagens inlägg med ett citat, från nån okänd gubbe:

“Failure will never overtake me if my determination to succeed is strong enough.”

Happy...

När livet känns så här oförskämt bra blir man nästan lite rädd :) För att sammanfatta det har jag och U börjat dra i lite trådar och vi försöker pussla ihop vår relation igen, steg för steg. Det känns självklart läskigt, och vi tar verkligen en dag i taget. Men samtidigt känns det som att det är värt ett försök, för vi har en sån underbar son tillsammans, och en lång historia bakom oss. Och utöver det har vi självklart gemensamt att vi älskar varandra...när jag ser honom och vår son, så ser jag likheterna och jag blir alldeles varm inombords...

älskar er :)

Read on Facebook

It's a man's obligation to stick his boneration in a women's separation; this sort of penetration will increase the population of the younger generation.

LOOOOOOL

Crazy weekend!

Kristina har avverkat ytterligare en helg och haft sjukt kul. Lite för kul kanske, men nu mår hon bra och har idag tränat och ser fram emot att få träffa sin son snart, snart igen :)

Friends 4-ever

Vi träffades för länge sen
Sen dess har du varit min bästa vän
Du är nästan lika rolig som jag ;)
Med din humor kan du förgylla min dag
Vi har alltid tävlat, det är liksom vår grej
Faktum är att du är den enda tjej-
kompis jag står ut med och tycker om
Visst finns det fler, men du är inte som dem
Du är unik och så jävla speciell
Smart och rolig och tuff, men om du vill även snäll ;P
Packa dig på tåget och kom hit nu
Fatta, föreläsningar suger ju...
;P

huh?

b säger:
mm, n å s ligger i min säng nu.. å en svvart hund
b säger:
alltid trevligt med 2 tjejer i sängen
b säger:
första gången m sov över så va hennes storesyrra med...
stajna-fajna säger:
svart hund?



b säger:
m's storesyrra e råpilsk..
b säger:
hm, har ja en tendens å sätta på mina väninnors storasyrror?
b säger:
det du, freud

A dream

Jag drömmer. Det är en okänd man. Han ser inte jättebra ut, men han är heller inte ful. Han är ute efter mig. Jag vet inte hur jag har träffat honom, men inte heller hur jag ska bli av med honom. Han har gjort något med låset på min dörr, det spelar ingen roll hur många gånger jag vrider om, något klick kommer aldrig och ytterdörren glider upp varje gång jag trycker ner dörrhandtaget. Jag sover med öppna ögon varje natt.

Ny scen. Nu är vi i något slags borg eller fästning. Tänk oräkneliga rum och mörka korridorer. Han jagar mig och jag tappar andan hela tiden. Som om jag inte orkar springa ens en meter. Till slut lär jag mig att vara stilla och acceptera. Han är rar, men hans ögon är mörka. Han säger att han älskar mig. Sen säger han att han måste döda mig. Min förvirring har aldrig varit större.

Vi är inte ensamma längre. Runt omkring mig finns galningar, precis som honom. De pratar osammanhängande, de är fulla, drogpåverkade och besinningslösa. De tar ingen hänsyn till någonting. Fler offer finns här. Tjejer som sedan länge har gett upp, men också några killar. Galningarna har ständig koll på oss, vi får inte gå ens ett steg utan övervakning. Vi är fast här, jag vet det. Jag försöker prata med de andra, men jag får aldrig någon chans.

Sedan vaknar jag.

Selling my sex?

När vi blir kära i någon...vad ger vi då till den personen? Vårt hjärta, skulle de allra flesta säga först. Okej, vårt hjärta ja, givetvis. Det är en farlig handling, för i samma stund som vi gör det betyder det att vi litar helt på vår partner. Han (skriver han för enkelhetens skull) har hjärtat i sina händer. Nu kan han göra vad han vill med det. Smeka det, pussa på det, strunta i det, trampa på det, kasta det i en köttkvarn? Men hela grejen med att ge sitt hjärta till någon, är att man litar på partnern. Och om man har gjort rätt i att ge sin tillit, så har man någon som kommer vårda ens hjärta i många år framöver (kanske resten av ens liv?).



Så, vad ger vi mer? Förutom vårt hjärta...jo, vi ger våra kroppar. Det här låter kanske lite absurt, men tänk efter. Det är sant. Så länge ett förhållande är starkt och bra så har man ju bara sex med den personen, för man vill inte ha någon annan, eller hur? (sen finns det givetvis öppna förhållanden också)

Men...och nu till det stora mennet. Ger vi verkligen bort vårt hjärta och vår kropp? Eller lånar vi ut dem? Eller...säljer vi dem? Svaret borde vara att vi lånar ut, för ingen kan någonsin äga en annan människas hjärta eller kropp. Det går bara inte.

Ändå, trots detta faktum, är det lätt att glömma bort det. Det är lätt att efter att ett förhållande är över, fortfarande tro att man har äganderätten till det där hjärtat, och den där kroppen. Och de facto är att även om man fortfarande har tillgång till en persons hjärta, men inte till den personens kropp, så är man inte nöjd. Varför? Är det genom sexet som man känner kärleken? Är det den fysiska närheten som behövs för att man ska känna sig älskad? Och i så fall, varför räcker det inte med en kram?

Om vi säljer våra kön till de vi älskar, vad får vi tillbaka? Är det byteshandel det rör sig om? Du får mitt underliv så får jag ditt? Du får mitt hjärta så får jag ditt?

När vi blir tillsammans med någon så blir vi det för att vi älskar personen. Men också för att säkra en trygghet. Sexuell trygghet, ekonomisk trygghet, känslomässig trygghet, osv osv. När relationen tar slut är vår trygghet raserad. Vi vill hålla fast vid allt det som fick oss att känna oss trygga.

Regelbundet sex, regelbunden bekräftelse, regelbunden omtanke.

The darker side of sex

En god vän till mig tyckte att jag skulle ta mitt förra inlägg om casual sex, vidare till en annan nivå och istället skriva om de mörka sidor av sex som finns. Jag tänkte först inte göra detta, men när jag började tänka på det så kändes det som en intressant vinkling. Jag tänker här ta upp en form av "mörkt sex", och även förklara hur det skiljer sig från övergrepp och misshandel.

Det finns en term som heter BDSM. De flesta har hört den, men inte alla vet vad det står för. Felaktigt tror många att det är synonymt med sadomasochism, men det stämmer inte. Istället är det en förkortning som inkluderar flera sexuella uttryck.

B - Bondage
B & D - Bondage & Disciplin
D & S, DS, D/s, Domination and submission - Dominans och underkastelse
S&M, SM, S/M - Sadism och masochism

(wikipedia.org)


The core

Kärnan i BDSM är att det alltid finns en dominant och en undergiven part, och att båda deltagarna givetvis är helt frivilliga och medvetna om vad som sker. Lekar inom BDSM kan inkludera smisk, bondage och andra former av mer fysisk förnedring. Men psykisk förnedring förekommer också. Det viktiga att komma ihåg är att det handlar om ett slags rollspel mellan två personer där fantasier levs ut. Leken kan också avbrytas när som helst, och det är den undergivna som egentligen har den största kontrollen.

Jag tänkte nedan dra de största skillnaderna mellan bdsm och övergrepp och misshandel. Det är två helt skilda saker, och det är viktigt att förstå varför de skiljer sig åt:

1. BDSM sker alltid med samtliga inblandades samtycke. Det gör inte misshandel.
2. BDSM-utövare planerar sina aktiviteter i syfte att minimera riskerna för varandras fysiska och emotionella välmående. Det gör inte någon som misshandlar.
3. BDSM-aktiviteter förhandlas fram, och man kommer överens om i god tid i förväg om vad som ska hända. Det händer aldrig när det gäller misshandel.
4. BDSM-aktiviteter kan förbättra förhållandet mellan de involverade. Det kan inte misshandel.
5. BDSM-aktiviteter kan utföras i närvaron av andra stödjande människor, och det anordnas till och med speciella fester för detta ändamål. Misshandel kräver isolering och hemlighållande.
6. BDSM-aktiviteter har vederhäftiga och överenskomna regler. Misshandel sker helt utan sådana överenskommelser.
7. BDSM-aktiviteter kan vara önskat, och till med starkt efterlängtat, av den undergivna. Ingen önskar sig av uppenbara skäl att bli misshandlad och utsatt för övergrepp.
8. BDSM görs för en erotisk tillfredsställelse och/eller personlig utveckling för alla inblandade. Detsamma gäller knappast vid misshandel.
9. BDSM-aktiviteter kan avbrytas ögonblickligen, när som helst, och av vilken anledning som helst om den undergivna använder sig av ett så kallat säkerhetsord. Ett misshandelsoffer kan inte stoppa en förövare på detta sätt.
10. I BDSM-aktiviteter så behåller alltid den dominante kontrollen över sina känslor. En misshandlares känsloutbrott är okontrollerade.
11. Efter en BDSM-aktivitet känner sig den undergivna ofta tacksam gentemot den dominanta. Ett misshandelsoffer känner sig aldrig tacksam gentemot sin ”motpart”.
12. BDSM-utövare känner inte att de har någon inneboende rätt att på grund av deras kön, inkomst eller andra faktorer kontrollera deras partners beteende. Det gör däremot ofta de som begår övergrepp.

(listan är från wikipedia.org)


Sjukdom?


Frågan är nu; de som tänder på den här sortens sex. Är de sjuka? Eller är det bara en fetish som vilken som helst? Just nu råder den allmänna teorin att sadism och masochism bara räknas som en psykisk störning när det försvårar och försämrar yrkeslivet och det sociala livet till den grad att personen inte kan leva normalt längre. Om det utövas privat och hålls helt separat från dagliga aktiviteter är det alltså inte en psykisk störning. Så länge personen kan behålla sin "verklighetsuppfattning".
Men den här synen på BDSM har bara existerat sedan början på 1990-talet. Socialstyrelsen i Sverige har beslutat att inte längre betrakta BDSM som en sjukdom från och med årsskiftet 2008/2009. Så för bara två år sedan var alltså alla som utövade BDSM i Sverige psykiskt sjuka, enligt Socialstyrelsens definition.


Egna funderingar

Vad driver en människa från början till att bli undergiven? Vi kan fundera på det här hur länge som helst egentligen. Säkerligen är det individuellt från person till person. Är det en skakig barndom? En människa som njuter av att bli tillfogad smärta, har han eller hon då upplevt sådant som liten? Eller är det helt relaterat till miljö och kultur? Vad man har sett, hört och tagit in från media? Är det rentav ärftligt? Min egen teori är att det definitivt har med barndomen att göra. Men jag tror att det kan visa sig olika i olika människor.

Nu menar jag inte nödvändigtvis att en person som vill bli tillfogad fysisk smärta i sexlivet, har blivit slagen som barn. Så behöver det givetvis inte vara. Det kan handla om att man inte har blivit uppmärksammad, inte har blivit sedd, inte har blivit hörd. Man kanske har blivit van vid att känna sig liten. Undergiven. Den känslan för man sedan med sig i sitt undermedvetna genom livet, och kanske dyker den upp igen när man knyter relationsband till nya människor? Man vill återigen känna den där välkända känslan? Återigen, bara teorier, inga källor, just my thoughts.

Sen borde det finnas fall där folk agerar tvärtom. Man har i barndomen blivit ignorerad, så när man växer upp vill man få vara den som är stark och sedd. Man kanske då blir mer dominant istället. Man vill ha kontrollen, sluta vara så maktlös. Att då göra det i säkerhet i ett kärleksförhållande där båda parter är helt frivilliga är inte fel. Att gå ut och misshandla och begå övergrepp på ovilliga, är mer än fel.


Litteratur

Berättelsen om O - roman av Pauline Réage. Handlar om hur O förs av sin älskare till ett slott där hon skändas av en rad män. När hon återvänder till sin lägenhet och sitt arbete tvingas O följa en mängd regler med syftet att göra henne till en fulländad slav.

Filmer

Secretary - Maggie Gyllenhaal spelar en ung kvinna som är förvirrad. Hon skär sig själv och mår inte särskilt bra. Men så en dag får hon jobb som sekreterare hos en man som visar sig ha lika starka sadistiska tendenser som hon har masochistiska. På ett sätt läker han henne och hon slutar skära sig själv. En djup kärlekshistoria, med en twist :)

Communities

darkside.se - community för bdsm-utövare och fetischister.

I'm the champion of burgers!!

Nej det är jag väl inte. Men det gick i alla fall asbra att jobba idag. Jag fick stå själv i kök i två timmar och jag hade flyt hela tiden. Behövde nästan ingen extrahjälp från de andra. Så nu känns det bra och jag är typ hög av adrenalin hehe...ska äta lite sen middag nu och sen vila...

Casual sex?

Ursprungligen utövades sex bara av ett syfte, och det var för fortplantning ( okej, kanske inte enbart, men fokus låg iaf på det ;) Nuförtiden hoppar vem som helst i säng med vem som helst (och vad som helst). Varför är det så här? Beror det på att vi är mer frigjorda, och i så fall varför är vi det? Min gissning är för att samhället tvingar oss att vara det för att hänga med i utvecklingen. Vi människor är ju ett "flockdjur", och vi gör gärna som alla andra och kör mainstream av ren trygghet. Sen tror jag att media är skyldiga till mkt av samhällets "översexualisering". Porr, utvikningstjejer, halvporriga musikvideos, ja till och med skönhets- och bantningstips är sånt som bidrar till tjejers (och killars) egen objektifiering.

Med det här inlägget vill jag inte påstå att det är fel att bejaka sin egen sexuella njutning. Absolut inte. Jag bara är nyfiken på varför det är så att vi nästan byter tryggheten och stabiliteten av ett förhållande mot lite casual sex med "främlingar" nuförtiden, att det nästan börjar bli en trend. För sex med en främling borde inte vara lika häftigt som sex med någon man har känt länge och som vet precis vad man tycker om. Eller? Har jag fel? Är det så att det är spännande med någon man bara känner tillfällig fysisk attraktion till?

Borde det inte vara så att sex är häftigare med någon man har ett vettigt, emotionellt utbyte med också, utöver den fysiska attraktionen? Eller är emotionellt utbyte bara nödvändigt om man söker en långvarig relation?

Det finns många frågor, och inte tillräckligt många svar. För trots allt är det frågor vars svar troligtvis varierar beroende på individuella preferenser. Är det så att förhållanden är "ute", och självständighet och egen sexuell njutning ligger högst på listan nu? I så fall blir jag lite deprimerad måste jag säga. Är det inte kärlek ock romantik som tar sex till en häftigare nivå?

I will write!

Ska bli bättre på att skriva inlägg här. Promise. Det var allt, over and out.

Marrebarre och hennes Mattias kommer hit :)

På fredag kommer min älskling Martina hit. För er som inte vet, så är hon min bästa kompis sedan många år tillbaka. Vi har alltså varit polare sen vi var ungefär sex år, en vänskap som kantades av tävlande, en del livliga diskussioner och brödkavlar i huvudet. Don't ask. I alla fall. Nu lever vi helt olika liv. Jag är den ensamstående mamman varannan vecka, som knegar på mcdonalds och jobbcenter. Hon är student som festar vecka ut och in och lever loppan (dock kilar hon stadigt nu hehe ;). Men saken är den att om man är riktigt bra kompis med någon så varar den vänskapen för evigt, oavsett hur olika liv man lever. Och oavsett avstånd. Jag och Martina ses inte så ofta nuförtiden, men när vi väl ses så är det som om vi aldrig hade varit ifrån varandra.

That's why i love you darling :) Vi kommer säkert få jättekul i helgen, och vi ska festa för det var tusen år sen. Har vi ens festat ihop nån gång? :)

Puss på dej gumman

Confusion - my only state of mind?

Just nu kan man säga att jag är en mycket förvirrad människa. Jag vet ingenting om min framtid, jag vet ingenting om nuet heller. Det enda jag vet är det förflutna, och det är ju knappast någon bedrift att tala om.

Jack börjar på dagis igen imorgon och jag börjar på jobbcenter samt fortsätter vara deltidare på mcdonalds. Sorgligt nog är det min nya existens, och jag kan lugnt säga att mitt liv nog aldrig har varit pissigare än så här. Det är bara en sak jag är nöjd med just nu, och det är min fina son. He brightens my day...

Idag har vi varit och badat på Ekbacksbadet med Per och Gabriel, Jacks jämnåriga kompis. Det var faktiskt jätteroligt, och efteråt gick vi hem till dem och åt pizza som de hade gjort. En trevlig dag/kväll som inte tog slut förrän alldeles nyss, för Jack ville inte somna förrän halv nio. Jag är som en disktrasa just nu, så jag ska se till att få lite shut eye.

Argumentatively yours

Här nedan följer en mycket lång kommentar på en god väns blogginlägg. Tänker länka till hans blogg för att vara rättvis: blogg.elastic.se. Där skriver han om religion och bibeln och sina tankar kring det. Han är mer vetenskaplig i sitt tänkande, jag tror på Gud. Mycket intressant med andra ord :) Läs mitt svar på hans inlägg nedan:


Jag ska vara ärlig, jag har inte läst hela inlägget, utan typ halva. Inte för att det är ointressant, tvärtom, utan snarare för att jag vet att jag har åsikter i ämnet som aldrig kommer att påverkas av vetenskapligt snack. Jag vill säga ett par saker.

1) Dina tankar är faktiskt vettiga och du bidrar med mkt genom ditt inlägg. Det är alltid bra och positivt att få fler infallsvinklar i ett så här pass stort garnnystan ;)

De övriga sakerna jag vill säga har givetvis att göra med att jag inte håller med på vissa punkter hehe...dock kommer jag inte att ta upp dem punktvis och slakta dem, för det är onödigt och taskigt. Kanske gör det i min egen blogg sedan. Men jag tror på Gud. Jag har alltid ansett att den här världen vi lever i är alldeles för stor och vi är alldeles för komplexa, för att inte ha kommit från någon andlig källa.

Dock så är jag ganska flexibel i mitt tänkande, så jag anser också att bibeln på många sätt är "fel" eller åtminstone inkorrekt i sina uttalanden. Jag tror heller inte att bibeln är Guds egna ord till punkt och pricka. Jag tror att många av de citat i bibeln, där Gud visar sig och talar till folket, kan stämma. Även vissa händelser tror jag är korrekta återgivelser. Däremot de ställen, där kvinnan anses som en lägre varelse för att hon har mens eller dylikt (kommer inte ihåg exakt vad det står) är för mig ett tydligt exempel på ett ställe där skribenterna (troligtvis karlar) har låtit sina egna åsikter läcka igenom för att påverka allmänheten. Vilket verk är bättre att mata fullt med struntprat än Bibeln? Det är ett andligt verk, med Guds egna ord. Och så några gubbars kvinnoförnedrande snack lite här och där. Folk vill inte tro att delar av bibeln är fejk, alltså väljer de att köpa allt med hull och hår. Det gör inte jag.

Sen tror jag att anledningen till att vi inte kan bevisa att Gud finns är för att vi inte ska kunna det. Om du tänker efter kan vi faktiskt inte bevisa någonting. Nu kan du lite vetenskapligt säga: Jo, men vi kan visst bevisa saker, typ att det här äpplet väger exakt 75 gram. Jaha? Ordet äpple är påhittat. Det kanske inte alls är ett äpple, det kanske är något som inte alls är tänkt att ätas ens en gång. Det kanske inte ens finns? Det kanske är en synvilla? Hur pålitlig är vår syn egentligen? Hur pålitlig är våra hjärnor? Ordet gram är också påhittat. Vad bestämmer att något är precis 75 gram. Jo men det ser man när man väger det, kanske du säger då. Jaha, men vad är en våg då? Och vad i universum har bestämt hur en våg ska programmeras för att visa exakt den och den siffran.

Enligt mig så är det enda säkra i hela universum Gud. Jag kan inte ta på honom, jag kan inte se honom, jag kan inte prata med honom (förutom i en monolog då). Men för mig är han trots det (skriver han av bekvämlighetsskäl) en trygghet. För mig är världen med all sin vetenskaplighet det otrygga. För vi påstår oss kunna bevisa saker, och vi människor ska minsann ta över världen och bla bla. Vi är ingenting. Vi är mindre än ingenting. Våra beräkningar, vår statistik och vår vilja att på något sätt bevisa allting gör oss små, små varelser. Titta på världen. Blir den inte mer och mer korrupt ju mer vi bevisar och ju mer vi konsumerar och tillverkar. Är inte vår intelligens vårt största fall...

Jag tror Gud är det minst komplicerade som finns, och det är därför jag vänder mig till honom hellre än till vetenskapen. Du må nu säga att "Gud är lika påhittat som vetenskapligheten" eller något sådant, men hur många har inte känt Gud i sin närhet, på sin dödsbädd, när man går in i en kyrka full av tända ljus, i den stund när man ger sitt barn en godnattkram.

Att få barn var för mig en eye-opener, för det är det största miraklet och Gud är en del av det...det finns inget vackrare. Inga siffror, ingen vetenskaplighet i världen kan få mig att tänka annorlunda :)

För mig är Gud inte något konkret. Han är en känsla, en förnimmelse och en trygghet. Han håller världen i sina händer och han hoppas att vi ska vända oss till honom. Om vi gör det eller inte är upp till oss, och jag tror inte automatiskt att alla hamnar i helvetet. Jag är inte ens säker på att det finns ett helvete. Only time will tell. Däremot tror jag att de som utför onda handlingar på jorden kommer att få sitt straff på något sätt. Inte nödvändigtvis genom att hamna i helvetet, utan genom att det faller tillbaka på dem i någon form.

Men varför ska allting gå att beräkna. Gå ut en tidig morgon och titta på soluppgången. Besök en sjö en vindstilla sommardag. Gå ut i skogen när snön ligger tjock och gnistrande på träden. Det är då man känner Gud. För Gud är en känsla, inte en bok.