Memories

Hur påverkar minnen oss? Utan minnen skulle vi vara tomma skal. Det skulle inte finnas någon anledning att göra saker, för vi skulle glömma bort dem så fort vi gjort dem. Det finns sjukdomar som förstör vår förmåga att minnas, och vi som inte har de sjukdomarna ska vara tacksamma för varje dag vi får uppleva något som vi efteråt kan hålla fast vid.

Ibland är minnen lika smärtsamma som knivar i ryggraden. De sitter där som ondskefulla påminnelser om saker vi helst av allt vill glömma bort.

Ibland är minnen smärtsamma för att de inte stämmer överens med bilden av vår framtid. Vi kanske hade önskat att saker och ting hade tett sig annorlunda än vad de gör.

Ibland är minnen ljuvliga. De svävar i vårt sinne som lyckliga bilder av saker som fortfarande ter sig lyckliga för oss.

Vi kan inte påverka våra minnen. Vi kan inte ändra dem, för de är fakta. De visar saker, precis så som de faktiskt var. Vi kan inte heller bara radera våra minnen. De består i vårt inre tills de själva är redo att raderas. Riktigt inetsade minnen försvinner aldrig.

En del minnen är så hemska att man förtränger dem. Hjärnan klarar inte av att ha kvar dem så den ser till att de överskuggas och glöms bort. Sen kan de komma fram senare i livet, när man är redo att ta itu med dem.

Kort sagt...minnen är en del av oss, vi får leva med dem. Utan minnen skulle vi ibland vara så mycket lyckligare, men ännu oftare mycket olyckligare...