Happy birthday to me :)

I fredags ringde pappa. Så här lät konversationen mellan oss:

- Nej men hej gumman, det är pappa här!
- Nej men hej pappa! Vad kul att du ringer.
- Ja, det var ju ett tag sen. Du vet, jag jobbar hela dagarna, sen kommer jag hem
och är jättetrött på kvällarna och då glömmer man bort att ringa.
- Det är ingen fara, jag förstår, jag är likadan.
- Jag tänkte bara fråga, vad har du för adress?
- "Ger adressen". Ja jag fyller ju år snart ja, tänker du skicka något eller haha.
- Ja precis, nu kom du på det hehe.
PAUS
- Så, hur är det med dig annars gumman?
- Jo, bara bra (oftast en lögn). Allt löser sej (sant) vet du.
- Jo, det gör ju det.
- Vi måste ses snart pappa, kanske nu i vinter.
- Ja, absolut. Men det är ju roligare att ses när det är varmt och man kan vara ute (betyder, jag orkar inte hälsa på förrän nästa sommar).
- Jo, i och för sig. Men du får ha en trevlig helg då pappa.
- Detsamma gumman.
- Jag älskar dig. Kram. Hej.
- Detsamma. Kram. Hej.

Jag älskar honom, trots den ringa kontakt vi har...men jag saknar honom alltid när han har ringt. Det river upp ett sår som jag har i mig liksom. Men jag känner samtidigt att såret blir mindre och mindre ju äldre jag blir. Jag har barn själv nu, att bry mig om och ta hand om :)

Men i morgon blir jag 23 år gammal, och ytterligare ett år bort från barndomen :) Men det känns inte så hemskt att vara vuxen ändå, ibland är det faktiskt riktigt skönt.