Kids or Career?

När man har barn är det ibland svårt att räcka till. Man prioriterar alltid sitt barn. Om barnet blir sjukt, hungrigt, trött, så är det självklart att man lägger allt annat åt sidan och gör allt för att ta hand om sitt barn. Men samtidigt får man höra att "skolan kommer först", och att det är den som är viktigast för att man ska kunna ge sitt barn det den behöver.

Jag säger så här...visst, skolan ÄR viktig. Men mitt barn är viktigast. Skolan är en del av mitt liv, men Jack är en del av MIG. Det är inte samma sak, och därför kommer min son alltid att komma först.

För övrigt har jag hört många diskussioner om folk som gör karriär innan de skaffar barn, för att det är omöjligt att göra tvärtom. Think again. Jag är 22, pluggade två år på högskola direkt efter gymnasiet, tog ett år mammaledigt och pluggade sedan sista året medan sonen var på dagis. Det går. Det gör det, bara man vill. Jag är hellre en ung och glad mamma som orkar leka med min son än en trött mamma som är helt nedbruten och uppslukad av sin sprudlande karriär för att ha tid med sitt barn.

Om jag har mina barn nu, INNAN min karriär har kommit igång, kommer jag att ge dem så mycket mer av mig själv. Jag kanske inte kommer kunna ge lika mycket saker och märkeskläder som en "karriärmamma", men jag är övertygad om att jag ger mer av mig själv som person då jag har mer tid.

Men visst är det lite tight nu, när man ska få ihop en 50-sidig c-uppsats och söka jobb samtidigt som familjen och hushållet kallar dygnet runt. Klart det är stressigt. Men det är bara NU. Om några år är jag någon annanstans. Det är faser i livet som är tuffare, som sedan följs av enklare faser.

Livet är en berg- och dalbana :)