Jag är så jävla rädd just nu...

Ibland händer saker som får en att bli helt paralyserad av skräck. Det kan vara att man kliver ut i gatan och så mitt ur tomma intet dyker en bil upp. Man hoppar bakåt och klarar sig precis. Men ibland blir man påkörd av bilen istället. Så känns det just nu. Frågan är bara hur länge jag kommer få ligga på sjukhus. Hur lång tid tar det innan det här läker?

Kids or Career?

När man har barn är det ibland svårt att räcka till. Man prioriterar alltid sitt barn. Om barnet blir sjukt, hungrigt, trött, så är det självklart att man lägger allt annat åt sidan och gör allt för att ta hand om sitt barn. Men samtidigt får man höra att "skolan kommer först", och att det är den som är viktigast för att man ska kunna ge sitt barn det den behöver.

Jag säger så här...visst, skolan ÄR viktig. Men mitt barn är viktigast. Skolan är en del av mitt liv, men Jack är en del av MIG. Det är inte samma sak, och därför kommer min son alltid att komma först.

För övrigt har jag hört många diskussioner om folk som gör karriär innan de skaffar barn, för att det är omöjligt att göra tvärtom. Think again. Jag är 22, pluggade två år på högskola direkt efter gymnasiet, tog ett år mammaledigt och pluggade sedan sista året medan sonen var på dagis. Det går. Det gör det, bara man vill. Jag är hellre en ung och glad mamma som orkar leka med min son än en trött mamma som är helt nedbruten och uppslukad av sin sprudlande karriär för att ha tid med sitt barn.

Om jag har mina barn nu, INNAN min karriär har kommit igång, kommer jag att ge dem så mycket mer av mig själv. Jag kanske inte kommer kunna ge lika mycket saker och märkeskläder som en "karriärmamma", men jag är övertygad om att jag ger mer av mig själv som person då jag har mer tid.

Men visst är det lite tight nu, när man ska få ihop en 50-sidig c-uppsats och söka jobb samtidigt som familjen och hushållet kallar dygnet runt. Klart det är stressigt. Men det är bara NU. Om några år är jag någon annanstans. Det är faser i livet som är tuffare, som sedan följs av enklare faser.

Livet är en berg- och dalbana :)

Don't think that you know.

Det finns människor som tror att de vet allt om andra människors liv. Jag är ofta en av dessa. Man vill hjälpa andra och det gör att man kliver över osynliga gränser. Trampar rakt in i minfält. Det här bör undvikas. Men hur? Genom att sluta hjälpa? Genom att ge upp? Nej, för det gör bara svaga människor, själviska människor.

Man ska finnas där för sina medmänniskor, men man ska inte gå in med förutfattade meningar. Var openminded, erbjud stöd utan att bli påträngande och dryg. Det är så man får kompisar och behåller dem.

Försök inte öppna en dörr innan du ens har ringt på. Det är oartigt. Ett steg i taget. Till slut får man extranyckeln. Och en kompis.

Jack, 18 months :-)

Min älskade lilla pojke...nu är det exakt 18 månader sedan jag födde dig och höll din lilla späda kropp mot mitt bröst. Hur andlöst underbart var det inte att se dig lära dig krypa, gå och till slut springa och klättra. Hur mycket rörde det inte mitt hjärta och min själ att se dig öppna ögonen, le och till slut skratta högt.

Du är det käraste jag har Jack, dig ska jag aldrig förlora. Att få läsa en godnattsaga för dig, sjunga en godnattsång samtidigt som jag känner dina varma små händer på mina armar. Att få säga "sov gott" och se dig vinka sött tillbaka innan jag stänger din sovrumsdörr.

Glöm inte älskling, att du alltid kommer ha din mammas kärlek och stöd för resten av ditt underbara liv.

Dreams

Ibland har man underliga drömmar som får en att göra saker man vanligtvis inte gör. Men nu ska jag ut och springa några kilometer. Cya.

I did it!

Igår sprang jag 6 km utan att stanna en enda gång. Det kanske låter som en töntig bedrift, men det är mycket för mig. Var givetvis helt död efteråt, men det kändes som en liten seger att ha klarat det :) Ska ut idag också givetvis, framåt tre när jag har hunnit smälta maten lite.

Förresten, what's up with otrevliga grannar? Vissa hälsar ju inte ens på en, for no reason liksom. Skärpning tråkmånsar.

My immortal

Idag gav jag mig på en ruskigt svår låt, My immortal av Evanescence. Underbart vacker, fasansfullt svår. Så om det låter skit så är det för att det är första gången jag ens provade att sjunga den. Har bara lyssnat på den innan och försökt få in tonerna.



I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

[Chorus:]
When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

You used to captivate me
By your resonating light
Now I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

[Chorus]

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along

[Chorus]

Trendcheck: Jeans on a string

Nya trenden - vinn killarnas kärlek och respekt genom att klä dig som en hora :)

Nu är det tydligen hur inne som helst i Storbritannien att gå runt i jeans med inbyggd stringtrosa som sticker upp tre meter ovanför byxlinningen. WTF säger jag. För det första är det skitfult, alla vettiga tjejer gör allt för att trosorna inte ska synas. För det andra så är det blåst. Ingen tjej med IQ över 100 skulle sätta på sig nåt sånt, för det visar på bristande självrespekt.

Det ryktas att jeansen kommer va hur inne som helst i Sverige den här sommaren. Om så är fallet tänker jag sticka sönder mina ögon med en rostig morakniv. Hellre det för då slipper man se på samhällets förfall.

Tjejer som klär sig i de där jeansen ser ut som att de är ute efter en enda sak: att bli överfallna och våldtagna. Givetvis finns det inget som ursäktar en våldtäkt, men jag tycker synd om killarna som blir utsatta för all "vardagsporr" och sen förväntas ha händerna på täcket ändå.

Häromdagen såg jag en tjej med tre cm lång kjol (det såg mer ut som ett bälte), stormaskade strumpbyxor som hon hade slitit hål i på flera ställen, högklackade skor, minimal top. Och då var det alltså fortfarande april och typ 13 grader ute. Jag kan säga så här, det var inte bara killar som glodde. ALLA glodde. Och jag glodde då inte för att det var snyggt, utan snarare för att hon såg ut som en knarkarhora. Om jag någonsin får en dotter och hon börjar klä sig så där kan hon glömma eventuella arv. För mig skulle det vara ett större slag i ansiktet om hon klädde sig så än om hon till exempel fick dåliga betyg i skolan.

Tjejer, klä på er för fan. Visst kan ni klä er sexigt, men det behöver inte vara horigt. Undvik bälteskjolar och stringjeans, have some god damn self respect...

These shoes are made for running, and that's just what they'll do

Köpte nya joggingskor häromdagen. För 1000 spänn. För mig är det typ sjukt mycket pengar och jag hade lite ångest efteråt. Hade egentligen siktat in mig på ett par billigare skor för 700, men de fanns inte i min storlek (bigfot) så jag fick ta den för 1000 istället. Nu visade det sig vara en bra idé för jag typ flyger fram i spåret :D Härligt, hela jag är glad. Nästa anhalt, jeans utan hål. Haha ;)