Mitt bustroll, här frisk och glad efter ett bad ;P
Okej....jag är ganska trött idag. Anledningen? Min 16 månader gamla son har återigen drabbats av någon form av hostepidemi, som självklart väljer att ha sin peak mitt i natten...jag och pojkvännen turades om att ta hand om honom, men även när man fick ligga kvar i sängen kunde man inte sova för man låg och lyssnade på hans hemska skrällhosta.
Det hemska med det hela är att man inte kan göra så mycket för att hjälpa honom. Föreställ er själva att er son skriker och hostar om vartannat oavbrutet i en timme. Det låter kanske inte länge, men när man väl är där så känns det som ett dygn. Det enda man kan göra är att försöka ge vatten, trösta, sjunga, prata lugnande med, ge nässpray och hostmedicin (som oftast inte har effekt förrän efter en halvtimme, timme). Det är hjärtskärande...
Han är på dagis nu, vi får se hur han klarar det. Jag får hämta honom om han blir sämre.
Det här är baksidan av att vara förälder. Att känna sig otillräcklig för sitt eget barn är den värsta känslan jag någonsin upplevt.
För jag älskar honom mer än mitt eget liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar