En tågresa kan ge en väldigt mycket, bara man håller ögonen öppna istället för att sova eller sitta med näsan i tråkig studentlitteratur.
Idag var det så himla vackert väder ute att jag inte kunde låta bli att låta blicken sväva ut genom fönstret. Och vad ser jag? En herrgård...finns det något så vackert som en herrgård? Vit, ståtlig, oändligt antal fönster (lika svårräknade som stjärnorna på en klar natthimmel), flyglar...en herrgård är det perfekta exemplet på en väldigt attraktiv människa. När man tittar på den på det avstånd som ges från ett tågfönster så är det oerhört lockande.
Men om man kommer tillräckligt nära så kanske det plötsligt uppenbarar sig för en att huset faktiskt har stått sedan 1800-talet. Färg har börjat flagna, en fönsterlucka hänger löst, råttor har gnagt sönder golvbrädorna på altanen.
Ibland är det likadant med människor. Man ser någon på avstånd och lockas. Men när man närmar sig så inser man sanningen.
Jag undrar om det var så mördaren fungerade...om det nu är hon tyskan, det är trots allt inte bevisat ännu. Hon hade folk omkring sig som såg henne som en kompis. Hennes mamma beskriver henne som snäll och rar. Vad gick fel?
Hade de aldrig kommit henne tillräckligt nära för att se hennes flagnande färg?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar