God has painted the world grey today

Man vaknar av att världen är grå. En tung dimma har lagt sig över lilla Arboga, kanske för att betona att staden aldrig kommer att bli något särskilt. Arboga är vad den har varit i tusentals år. Ett tag höll Arboga på att bli Sveriges storstad, visste ni det? Oh well, inte nu längre. Nu råkar det vara Stockholm :)

På tal om spökstad. Jag håller på att spela det eminenta äventyrs/horror-spelet Lost Crown: A Ghosthunting Adventure. Ja, jag vet. Det låter skittöntigt. Men det är det inte. Spelet går kortfattat ut på att du spelar en gubbe som kommer till en liten hamnstad, där saker och ting är riktigt skumma. Med hjälp av spökletar-attiraljer (kamera, videokamera, diktafon och emf-mätare) ska han nu flumma runt och hitta/prata med de spöken som befolkar staden och dess omgivningar.

Spelets grafik är något av det snyggaste jag har sett faktiskt. Jag är dålig på termer när det gäller grafik, men jag ska försöka förklara ändå. Varje scen i spelet är i princip en stillbild i svartvitt. Nu låter det här skittråkigt, men det är skitsnyggt, så det så. Grejen med det hela, som gör att det här spelet bryter av mot andra spel som använder sig av det här (Dark fall, t ex), är att det ingår någon form av rörelse i varje bild. Det kan vara en blomma som rör sig, en katt som tvättar sig, en flagga som fladdrar i vinden, osv. Det finns även en del färginslag i scenerna, när det behövs. Blod framhävs med en svagt röd färg mot det gråsvarta, och även vissa andra saker (färgen på blommor) som spelskaparna har velat framhäva. Det hela är iaf sjukt snyggt och breathtaking. Vet inte vad det heter på svenska :)

Spelet är otäckt, no doubt about it. Men inte så jätteblodigt. Dock har jag bara spelat halva spelet än så länge, så det kanske blir blodigare senare. Men spelets fokus ligger iaf på att bygga upp en stämning, en atmosfär, för spelaren. Ett exempel är följande scen, tagen från Harbor Cottage, där spelaren bor spelet igenom (där det givetvis spökar som FAN):

Dörren till badrummet är stängd. Låst. Det var den inte när du gick och la dig för kvällen. Du vaknade av konstiga ljud och befinner dig nu utanför den stängda badrumsdörren. Någon rycker i dörren, handtaget skakar och rasslar. Du klickar på dörren, försöker gå in, men blir tillsagd att du nog först ska kolla vem det är som är där inne. Du klickar på nyckelhålet och kollar in. Ingenting. Bara konturerna av badkaret, handfatet, därinne. Men så PLÖTSLIGT sveper en svart skugga förbi nyckelhålet. Isande musik fyller luften och gubben du spelar utbrister: "What was that!?"

Efter det är det fritt fram att gå in (även om man inte vill längre). Det är kolsvart i badrummet. Du klickar på strömbrytaren och badrummet fylls med ett sparsamt ljus. I handfatet ligger en näve mörkt kvinnohår. Du klickar på handfatet för att gå närmare och undersöka. När du precis kommer fram slocknar lampan. Du ser inte ett skit längre. "Someone is in here with me!" flämtar din karaktär. Du klickar på strömbrytaren igen och din karaktär går återigen och tänder lampan. Den här gången finns det inte så mycket som ett hårstrå kvar i handfatet och atmosfären är helt borta.

Det här är bara ett av hundratals exempel som hjälper till att bygga upp den här isande, fantastiska stämningen i spelet...

I would rate this game.....9 out of 10 diamonds. Det skulle så få 10, om det inte var för att man inte kan hoppa igenom dialoger som man redan har gått igenom. Det är tidsslösande och rätt irriterande. Annars, sjukt bra spel.

SPELA!